Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bolsjevikernas väg till makten. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
militära stöd de af gammalt ägde hos de »genompolitiserade»
och bortskämda revolutionspretorianerna i Petrogradgarnisonen.
Rykten om planer på en väpnad bolsjevikaktion uppträdde
under sista dagarna af oktober allt ihärdigare, och hufvudstadens
militärguvernör dristade den 29 oktober utfärda ett förbud mot
»alla slags möten, processioner och demonstrationer». För att
synas opartisk förbjöd regeringen äfven en till söndagen den 4
november planerad »religiös procession» af kosackregementen,
hvilken af anordnarne torde ha varit afsedd att demonstrera
de bolsjevikfientliga truppernas respektbjudande styrka.
Förbudet vållade emellertid bland de lättstötta kosacktrupperna
en misstämning, som sedermera lär ha ej obetydligt inverkat
på deras hållning, när interimsregeringen som bäst behöfde dem.
Natten till söndagen den 4 november inträdde konflikten i
sitt akuta skede genom Petrograds sovjets ingripande i
befälsrätten öfver hufvudstadens garnison. Denna anmodades att
endast lyda de order, som undertecknats af rådets
»revolutionära militärkommitté». Regeringen beslöt förklara denna
kommitté olaglig och förordnade om åtal mot kommittémedlemmarna,
men dröjde att inskrida mot dem med vapenmakt.
Kerenskij stötte på olycksbådande svårigheter vid sina försök
att vinna pålitligt stöd i kampen mot bolsjevikerna. Hans
krigsminister, general Verchovskij, ville ej åtaga sig ansvaret för
Petrogradgarnisonens aflägsnande och fick då afsked »af
hälsoskäl» samt förvisades från hufvudstaden. I förparlamentet växte
motståndet, så snart det blef bekant, att västmakterna ej
ämnade godkänna Skobelev som befullmäkligad deltagare i den
interallierade Pariskonferensen, och att denna för öfrigt ej alls
ämnade upptaga frågan om revision af krigsmålen. Därmed
sågo sig församlingens fredsvänner beröfvade den vinst de
väntat af sin kompromiss om fortsatt koalitionsregering, och de
närmade sig därför bolsjevikerna, som utlofvade en intensivare
och mindre haltande fredsaktion än utrikesministern Terestsjenkos.
När Kerenskij tisdagen den 6 november patetiskt kräfde
förparlamentets otvetydiga stöd vid sina »afgörande åtgärder mot
fäderneslandets fiender» — som hvilkas ledare han utpekade »den
förgäfves efterspanade statsförbrytaren Uljanov-Lenin» — svarade
förparlamentets majoritet med en resolution, hvari kräfdes
regeringsmaktens öfverlämnande åt ett allmänt välfärdsutskott samt
»en afgörande diplomatisk démarche» för att förmå de allierade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
