Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren - Robert Service: Guldgräfvardikter - Bertel Gripenberg: Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 51
är kanske egentligen därför som man känner sig sympatisera med
författaren. Hufvudparten af all så att säga etnografisk Ii Iteratur,
vare sig på poesi eller prosa, är i allmänhet så artificiell, att man
gärna öfverser med formella svagheter, då man såsom här möter en
diktare, som ger hvad han har att säga utan pose och
allekta-tion.
Ett öfversättningsverk, hvilket man på tal om julens lyrik icke bör
förbigå, är en samling Guldgräfva rdik ter af den amerikanske
skalden Robert Service, tolkade till svenska af Ture Nerman. Service,
hvilkens rykte och popularitet under de senare åren alltjämt varit
i stigande inom den engelsktalande världen, hämtar sina motiv från
lifvet i Alaskas ödemarker, från guldgräfvarlägren och
pälshandlar-stationerna vid polarhafvets stränder, där han själf vistats under flere
år af sitt lif. Han har ofta jämförts med Jack London, och
gifvet är att det finnes en tydlig frändskap mellan dem, men Service
har den fördelen att ha skrifvit så mycket mindre än .lack London,
att man ännu icke hunnit ledsna på honom. Ett par diktsamlingar
och en roman, se där hela hans litterära bagage, till dato åtminstone.
Nerman har valt några dikter, afgjordt tilljiörande hans bästa, och
tolkat dem med stor versifikatorisk talang och sällsynt förmåga
att träffa originalets ton och stämning. Här och där är den sven
ska versionen visserligen litet för slängig och ojämn, men som helhet
betraktad måste den kallas förträfflig, så förträfflig till och med att
man för dess goda egenskapers skull nästan glömmer bort att
förarga sig öfver den långtgående och följaktligen mer än vanligt
afskyvärda nystafning, som öfversättaren använder.
Efter flere års t}^stnad har Bertel Gripenberg åter framträdt med
en diktsamling, Spillror. Dikterna synas till största delen vara
tillkomna under krigsåren och bära också i ton och stämning stark
prägel af all den sorg och förtviflan, som under dessa år
härskat hos den fåtaliga svenska gruppen i Finland. Det är sorgen
öfver att nödgas bevittna den öfverlägsna kulturens tvungna
kapitulation för den underlägsna, parad med det bittra medvetandet orn att
den högre kullurens representanter genom sin ej>en inbördes oenighet
beredt marken lör sin egen undergnng, som bildar grundlönen i
Gii-penbergs dikter. För framtiden hyser han knappast längre något
hopp; det Finland som synes pä väg att framgå ur de senaste
tidernas omhvälfningar, har enligt hans tro skurit af sin egen lifsnerv
genom att afbryta sambandet med det svenska språket och den svenska
odlingen. I dikterna Det gamla och det nya Finland, I vargalider,
Lif och död och andra, där smärtfvlldt patos omväxlar med bitande
hån, har han gifvit uttryck åt sina svikna förhoppningar och sin
bittra resignation. Det är i främsta rummet dessa dikter, som fästa
sig i läsarens minne. Men samlingen rymmer vid sidan af dem
äfven mycket annat af äkta halt, naturstämningar af glansfull
skönhet som höstdikten Den gyllene tiden; själfbekännelser som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
