Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 16. 1. 1918 - Förlusten af det svenska Åland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många andra bygdeförbindelser i det, som sedermera blef Sverige.
Åland har sedan urminnes tider hört till kärnan i den svenska
staten. Redan dess läge bestämde det härtill, ty eftersom — hvad
många glömma, ehuru det aldrig får glömmas — de åländska
bygdernas centrum, hufvudöarna, det s. k. »fasta Åland», ligger vida
närmare det svenska än det finländska fastlandet, hade detta centrum
alltid sin naturliga anslutning just till de motliggande betydande
svenska kulturbygderna. Vattensamfärdseln dominerade som bekant
på den tiden vid riksbyggandet. Kring de uppsvenska bygderna,
Åland inberäknadt, samlades sedermera efterhand de öfriga svenska
riksdelarna i söder, väster, öster och norr. Många, som vi nu
betrakta såsom gammalsvenska, äro det mycket mindre än Åland; och
om anslutningens ålder skall räknas med vid bedömandet af dess
naturenlighet och värde, ha få svenska bygder större rätt till
samhörighet med Sveriges rike än den åländska.
Denna rätt har icke rubbats däraf, att de åländska bygderna
under vissa perioder administrativt förvaltats tillsammans med svenska
riksdelar på andra sidan Bottniska viken. Den administrativa
indelningen af den svenska kronans områden på båda sidor om
Bottenhafvet betydde för dem icke någon åtskillnad i deras
samhörighet med Sveriges rike. Ett landshöfdingedöme på den finska sidan
var lika mycket ett svenskt förvaltningsområde som ett på den svenska,
och riksdelen Finland var fullt ut lika mycket en svensk riksdel som
det gamla Götaland, Norrland eller Skånelandskapen. Åland har för
öfrigt visst icke alltid räknats till de finländska
administrationsområdena. Stundom var det ett själfständigt län, Kastellholms. Under
1500-talet ser man det såsom sådant länge räknas samman med de
norrländska länen; under århundradets slut och början af 1600-talet hörde
det till en af änkedrottningarnas lifgeding. Man har analogier äfven
inom andra riksområden; Öster- och Västerbotten hörde exempelvis
länge samman såsom ett nordsvenskt län. Hvad vi nu kalla Finland
är ett senfödt begrepp, hopsamladt efter 1809 af olika områden. Med
de finländska län, som Sverige 1809 nödgades afträda, återförenades 1811
i öster områden, som tidigare införlifvats med Ryssland. I väster
åter följde ej blott de åländska öarna med vid freden i
Fredrikshamn, utan också som bekant en viktig del af det svenska
Västerbotten, inberäknadt Torneå stad, äfvensom betydande delar af de
svenska lappmarkerna, till hvilka i århundraden äfven Kemi
lappmark hade hört. Till Ryssland afträddes alltså 1809 icke blott
finländska områden — om man öfverhufvud vill skilja på dem och de
svenska — utan ock rent svenska områden.
Att så mycket förlorades hade som bekant sin främsta
förklaringsgrund i den förlamande inverkan på hela den föregående
krigföringen, som oenigheten i det inre medfört. Hvad Ålands förlust angår,
kom därtill äfven bristande klarsynthet och skicklighet hos den
regering, som genom statshvälfningen tagit makten i riket. Redan våren
1808 hade visserligen Åland redan en gång varit militäriskt
ockuperadt af ryssarne, men den berömda folkresning, i hvilken i maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
