Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Sveriges skam och Sveriges skada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men man kommer icke ifrån, att det är stundens situation,
sådan den med rätt eller orätt ter sig för de ledande i
Finland, som dock faktiskt lägger grunden för framtiden.
Finland anser sig sviket i sina förväntningar på hjälp från Sverige,
hjälpen måste skaffas, och den erhålles från — Tyskland.
Finländarne lära icke få något för intet; betalningen blir
gifvetvis ett samgående med Tyskland, desto intimare ju
mer Finland känner sig stå i tacksamhetsskuld till räddaren
och isoleradt från den enda andra makt, som under
rekonstruktionens ömtåliga tid skulle ha kunnat hjälpa och stödja,
innan upprättandet af det oundgängliga underlaget för
finländsk laglig ordning och finländsk själfständighet, en
utbildad och utrustad värnpliktsarmé, kan komma till stånd.
Men om Finland i den ena eller andra formen blir
beroende af Tyskland, får detta uppenbarligen de allra
allvarligaste följder för vårt lands framtid. Det betyder bland annat
tyskt herravälde i norra Östersjön, det betyder sannolikt
slitningar med en på detta herravälde grundad tysk politik,
möjligen äfven komplikationer i Ålandsfrågan. Det betyder, att
den skandinaviska halfön skjutits fram som en kil mellan de
båda krigförande hufvudmakterna; om det hittills varit
kinkigt nog att ligga mellan tvenne förbundna makter, behöfs
det ej någon lifligare fantasi för att fatta vår blifvande
situation mellan härskaren öfver Östersjöns östra stränder upp
till Torneå och de ransonerande ententemakterna. Valet
kan då komma att stå mellan att antingen råka i Tysklands
våld med hull och hår eller att spela rollen af ett nytt
Grekland, en ransonerad utpost för ententen, utlämnad på nåd
och onåd, sedan det förnämsta bytesmedlet, tonnaget, slagits
bort redan i de första omgångarna. Att ententemakterna i
längden skola komma att uppskatta en politik, som gjort
Tyskland till herre i norra Östersjön, torde äfven kunna betviflas.
Sverige skulle sålunda från den möjligheten att bli den
tongifvande makten bland en mängd smärre själfständiga stater
— en position till hvilken nyckeln, såsom visats i denna
tidskrifts förra häfte, låg så att säga klar framför oss, om vi blott
fört en målmedveten politik i den finländska frågan — sjunka
tillbaka till ett maktlöst redskap i den ena eller andra
stormaktsgruppens hand, med ögonskenlig risk att inblandas i
deras mellanhafvanden och öfver hufvud med de faror, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
