Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Klassförhållandena, socialismen och de ryska krafternas spel i Finland. Af Rolf Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkunnelse blef hela den bildade klassens andliga egendom.
Snellmans fennomanska läror och Lönnrots kärlek till finska språket
funno gensvar hos många svenskar och omfattades senare som en
naturlig doktrin af de finska element, som småningom stego
uppåt i samhället. Svenskhetsrörelsen var dels en rent nationell
tanke, som i sin upphofsman Freudenthals förkunnelse hänvisade
till landets svenska allmoge och till den svenska öfverklassens
samhörighet med denna befolkning, dels en inrikespolitisk
stridslinje till försvar för den svenska öfverklassens ärfda ställning i
det offentliga lifvet. Vid sidan af dessa specifikt finländska
rörelser vann under 1800-talet liberalismen makt öfver de
bildades sinnen. Liberalismens starka betoning af
folkrepresentationens betydelse lät denna strömning synas till sina syften
sammanfalla med Finlands själfbestämningskraf gentemot Ryssland.
Hand i hand med den växande politiska liberalismen gick en allt
starkare allmän känning med västerlandet. Finlands bildade klass
genomsyrades mycket hastigt af de idéer, som på åttiotalet bröto
fram i Sverige. Näringslifvets uppblomstring och särskildt
trävaruindustriens utveckling införde andra nya drag i den gamla
samhällsbilden. Allt som allt kan det sägas, att mot 1800-talets slut
Finland visserligen genomgått en inre utveckling af ungefär
samma slag som Sverige passerat under detta sekel, men att denna
utveckling uppburits af de element, som samtidigt hållit det gamla
samhällsskicket upprätt.
Dock bör märkas, att fennomaniens förvandling från en
akademiskt-ideell rörelse till en partipolitisk och nationalistisk
stridslinje medfört vissa förändringar. Medan på svenskt håll
ståndscirkulationen intill senaste tid förblifvit mycket långsam, har på
finskt håll genom ett intensivt bedrivet, storartadt bildningsarbete
och en framgångsrik politisk kampanj en bildad finskspråkig klass
vuxit upp, ursprungligen rekryterad blott af svenska renegater,
men småningom förstorad och fastare fotad genom allt
kraftigare tillskott från landets finska befolkning. Sedan flere
decennier har en täflan mellan de bägge språkelementen pågått, främst
på ämbetsmannabanan. I synnerhet efter ofärdstidens inbrott har
ämbetsverkens förfinskning skjutit fart. Ty det kan icke
fördöljas, att under denna tid, då lycksökarsinnet var den bästa
förutsättningen för befordran i verken, proportionsvis långt flere finnar
än svenskar gjort sin karriär. Förryskningsperioderna sedan
1899 ha också så till vida förorsakat en förändring i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
