Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Klassförhållandena, socialismen och de ryska krafternas spel i Finland. Af Rolf Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representationsreform, som man tänkte sig skulle möjliggöra för
arbetarklassen att eröfra landtdagen. På lagstiftningens väg skulle
sedan de sociala reformerna genomföras. Mot slutet af nittiotalet
blef fackföreningsrörelsen en faktor att räkna med. Arbetarna
förde en förbittrad kamp om föreningsrätten, som från
kapitalistisk sida bestreds.
Någon tid efter det socialdemokratiska partiets framträdande
inleddes den Bobrikoffska regimen, och det gällde följaktligen
också för de röda att taga parti i landets politiska fråga. Men det
visade sig från början, att vederbörande ej ville bekänna kort.
Redan 1899 ingick i Työmies en artikel med titeln "De
skeppsbrutna" af Valpas-Hänninen, däri han förklarade, att det ryska
anloppet finge anses vara riktadt mot den finländska kapitalismen,
som hotades med skeppsbrott, hvarför socialdemokraterna borde
stå på sidan om författningskampen. Emellertid visade det sig
under de följande åren, att socialisterna, med fasthållande af sitt
program i de sociala frågorna, dock uppträdde som motståndare
till tsarismen. I handling kom denna hållning klarast till uttryck
under värnpliktsstrejkerna (1901 och följande år), då ej blott
studenter och allmogesöner utan också arbetarungdomen i mycket stor
utsträckning uteblef från uppbåden. På denna punkt sammanföll
nämligen socialisternas antimilitaristiska uppfattning med den
konstitutionella linjen.
Storstrejken 1905 betecknar nästa etapp i utvecklingen. Strejken
framkallades dels af borgerliga radikala element, dels och än mer
af arbetarmassorna. Den försiggick under samverkan med ryska
revolutionärer; men mot arten af detta samarbete kan ingen
invändning göras. Någon sammanblandning af ryska och finländska
intressen ägde icke rum. Ryssarna önskade störta tsardömet; de
finländska socialisternas speciella förhoppning var en
representationsreform.
När efter strejken de lagliga förhållandena i kraft af kejsarens
novembermanifest återställdes och den Mechelinska senaten tagit
ledningen i Finland, framträdde oförenligheten af de borgerligas
och socialisternas åskådning. De borgerliga ansågo de ryska
löftena ha gifvit allt hvad man kunde begära.
Representationsreformen kom också till stånd, och därmed var enligt borgerlig
uppfattning ett tillräckligt medgifvande gjordt åt socialisterna.
Dessa önskade emellertid att omedelbart realisera sitt sociala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
