Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Världskriget och krigföringen. Af Gustaf Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutsats af de gjorda erfarenheterna är nog, att detta för
framtiden med alla medel kommer att undvikas.
*
Beträffande själfva operationerna under världskriget, sådana
de gestaltat sig sedan ofvan skisserade förhållanden under krigets
lopp småningom framträdt, är det tvenne företeelser, som
genast falla i ögonen, nämligen de långa ställningskrigsperioderna
samt frånvaron af verkligt afgörande slag.
Ställningskrigets taktiska förutsättningar äro att söka i
försvarsteknikens öfvertag öfver anfallet samt i massarméerna,
hvilka faktorer tillsammantagna gjort det möjligt att med
bibehållen erforderlig styrka på fronten utsträcka flyglarna så långt,
att effektiva flankstöd hindra omfattning, vare sig nu dessa
flankstöd utgöras af haf eller af neutrala länder. Liksom den
snarlika operationspausen vintern 1904—1905 i Mandsjuriet
uppkom det första ställningskrigsläget under världskriget
hufvudsakligen såsom en följd af den ömsesidiga utmattningen efter
de första stora kraftmätningarna mellan hufvudkrafterna, men
det har sedermera afsiktligt tillgripits, då någon af de stridande
sett med sin fördel förenligt att uppskjuta afgörandet. Typiskt
härför är Österrikes fälttåg mot Italien. Då båda parterna
eftersträfvat ändring af det strategiska läget, såsom i Rumänien
hösten 1916, har resultatet gifvetvis blifvit ett rörligt fältkrig.
Ställningskrigets förnämsta styrka ligger otvifvelaktigt däruti,
att inledningsoperationen vid ett anfall kräfver en högst
betydlig kvantitativ eller kvalitativ öfverlägsenhet. Erfarenheten
visar också, att i ställningskriget det stora flertalet offensiver
med afgörande mål kulminerat redan under det taktiska
utförandet af själfva genombrytningen. En annan sak är, att om
genombrytningen verkligen lyckas, befinner sig försvararen —
utbredda i en kordonartad ställning som hans trupper äro — i
regel i ett prekärt läge, som oftast ej kan återställas utan svåra
uppoffringar af materiel och terräng. Den rörliga defensiven,
sådan som den tillämpades af tyskarna under
september—oktober 1914 i Östpreussen och som gifvetvis har sitt berättigande
t. ex. då det gäller att binda fientliga trupper vid en viss
krigsskådeplats, är emellertid både uppslitande för arméerna och
mycket svår att genomföra i vår tid, då flygvapnets
spaningsverksamhet nästan omöjliggör ett doldt verkställande af större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1918/0108.html
