Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Östliga inflytelser i svensk konst. Af Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu tydligare är det östliga inflytandet, då det gäller
1100-talets målarkonst, där det dock icke är frågan om asiatiska
förebilder utan rysk-bysantinska. Ture Arne har gjort
värdefulla iakttagelser angående sambanden mellan den gotländska
Garde kyrkas målningar och Nereditsi-kyrkans utanför
Novgorod m. fl., iakttagelser hvilkas värde icke förringas utaf att
själfva hufvudfaktum, likheten mellan Gardes helgon och
Nereditsi-kyrkans, tidigare påvisats från konsthistoriskt håll. Men
Arne misstager sig utan tvifvel, då han lägger särskild vikt vid
de vackra målningarnas uppträdande i orten Garde, som synes
erinra om Garda-rike och om en gammal notis angående en
rysk kyrka på Gotland. Äfven om »Garde» hade dylik betydelse,
äro dess målningar icke en isolerad företeelse af rysk-bysantinsk
art på samma sätt som t. ex. stenhuggeriet i tyskarnes kyrka
S. Maria i Visby är ett isoleradt exempel på tydlig och ren
tysk ornamentik, lik Magdeburgdomens. Nej, bysantinismen
i Gotlands 1100-tal är en allmän företeelse. Målningar af samma
art som de i Garde finnas i flere andra kyrkor såsom Källunge
och Hafdhem, en mängd stenskulpturer visa genom sin
bysantinska ämneskrets och figurstil sitt beroende af bysantinska
förebilder, med all sannolikhet af kyrkomålningar på själfva ön.
Genom dem kan den bysantinska vågen begränsas till tiden
omkring 1100-talets senare hälft. Det är långt ifrån att
denna våg var en ställvis bestänkande bölja: den verkade som
en öfversvämning. Det är icke en bysantinism af samma art
som den i andra delar af Europa under skilda tider
uppträdande, hvilken influerar och befruktar de nationella konsterna.
Nej den svenska 1100-tals-bysantinismen har — åtminstone på
Gotland och åtminstone för en generation — verkligen
bemäktigat sig landets figurkonst, och man kan säga, att det grekiska
medeltidsmåleriets västgräns, som vi förut kunnat draga vid
Ladogasjön, nu måste löpa vid Gotlands västkust — om ock
för en mera limiterad tid. Det är frågan, om den icke kan
dragas ännu västligare. I hvarje fall har jag nyligen sett ett
bevis på en bysantiniserande skolas inflytande på uppländskt
monumentalmåleri. I Skepptuna kyrkas kor finnas rester af
en apostlarad i kalkfärg — enligt fil. kand. Wilcke som inom
verket Sveriges Kyrkor beskrifver häradet i fråga — daterande
sig från omkring år 1400. Trots den otvifvelaktigt riktiga
gotiska dateringen gör målningen på mig ett bysantinskt intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
