Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Från de båda senaste seklen. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöfde vid flottan »en villigare, mindre betänksam och mera
energisk chef» — innehåller både beröm och tadel fast mera af det
senare och säkerligen med skäl. Bakom Ehrensvärd skymtar som
tidens alltmer dominerande figur Gustaf III själf. Hittills har han
icke kommit mycket till synes i Munthes skildringar, och vi ha där
mera mött hans felgrepp än hans förtjänster. Författaren står nu inför
det skede af kriget, då det geniala i konungens underligt
sammansatta personlighet skulle göra sig gällande. Det är lifligt att hoppas,
att detta märkliga parti ur vår flottas historia snart skildras af den
sakkunnige författaren.
Ehrensvärds bref är en bok af det slag, som man ej läser i
vanlig mening utan antingen bläddrar i för att beskåda pennteckningarna
samt förvånas öfver ämnenas oändliga mångfald och stilens nyckfulla
kast eller också sätter sig ned för att allvarligt studera. De nu
utgifna brefven från åren 1795—1800 (d. v. s. till omedelbart före
Ehrensvärds sista resa) äro efter eggelse vid samvaron med Sergel så godt
som samtliga illustrerade, hvarför boken tillika är ett rikt
karikatyralbum. Jag riskerar ingen estetisk värdesättning, men nog frestas
lekmannen att finna maneret något tröttande både i teckning och i
stil — trots skarp blick och uppdrifven teknik. Men det lönar
besväret att tränga djupare in. Ovillkorligen fångas sympatien af
denne storman i reträtt, som nu vill »leka med det löjliga» och
från sitt lugna hörn »bese världens galna teater». Det var hans
olycka att anlagen predestinerade honom till konstnär och
konstfilosof men börden till sjöofficer och flaggman. När han ännu i
sina bästa år lämnade en tjänst, som han aldrig älskat men fyllt
pliktskyldigast, kände han säkerligen starkt, att han förfelat sin bana,
och att hans bästa, ljusaste ögonblick varit under den sorglösa
italienska resan med dess ostörda konstnjutning. »Hvad skall du, hvad
skall han, hvad skall jag i detta kalla klimat», utbrister han till J. J.
De Geer om sig, denne och den gemensamme vännen Sergel.
Främling i djupaste hjärtat för sin tjänst blef han det på sätt och vis
jämväl för sitt land, och så förklaras den bittra samhällskritik,
hvarmed han ibland vänder sig mot allt och alla.
Till sist ett par ord om en annan brefsamling, den epikureiske
vagabond-filosofen Johan Oxenstiernas Lettres intimes. Grefve
F. U. Wrangel, som år 1916 gjorde Oxenstiernas Sedolexor allmänt
tillgängliga, har nu på originalspråket och från franskt förlag
utgifvit ett urval af hans bevarade bref, i en vacker liten volym, ett
förträffligt prof på enkel och högt kultiverad bokkonst. — När C.
A. Ehrensvärd ibland är bitter mot sitt eget land, har han en
meningsfrände i den kringirrande grefven tre kvartsekel tidigare.....
»sa vaste étendue», skrifver Oxenstierna om Sverige, »n’est remarquable
que par le petit nombre de ses habitants, et son climat que pour
être la glacière de l’Europe». Öfverhufvud har naturen, utmattad
af sitt skapelsearbete, endast latat sig, när den till sist nådde dessa
aflägsna bygder. Dock äro invånarne något bättre: »braves, bien
faits, hautains, supçonneux, et ne manquent pas d’esprit, quand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
