Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 5. 3. 1918 - Kongresser och faktiska afgöranden - Statsuppgifterna och deras bärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 DAGENS FRÅGOR
ligen visst. Det gör ett nedslående intryck af obekantskap med
verkligheten, när särskildt inom vårt land allena berömda auktoriteter
vilja engagera sig för ett förfaringssätt, hvilket må passa förträffligt
i riksdagens kamrar men icke lär kunna rätt uppskattas af mera
utomstående.
Ovillkorligen bringar för öfrigt detta kongress- eller
konferenssvärmeri i minnet de år kring 1860, då Napoleon III med så
enträgen ifver arbetade för en internationell kongress att ordna Italiens,
Polens, Balkanhalföns och Danmarks affärer. Det blef den gången
intet af med den stort planerade sammankomsten, som skulle i en
följd och efter moderna principer reglera Europas tvistefrågor, och
många vid den fästade förhoppningar grusades totalt. Hvilket var
ledsamt för förslagsställaren men ändå mera för dem, som till
äfventyrs i afvaktan på kongressen försummat att på förhand rätt
tillvarataga sina intressen.
I hvilken mån det denna gång blir någon allmän kongress — af vare
sig traditionell eller ultramodern typ — förbehållet att ordna
världens affärer efter kriget, är minst sagdt osäkert. Däremot är det
icke alls osäkert utan tvärtom fullständigt visst, att det allenast blir
de under krigstiden etablerade faktiska rättsförhållandena eller då
med eftertryck bevakade pretentionerna, som kunna få någon
betydelse vid fredssluten. Till Wien strömmade på sin tid Supplikanter
från Europas alla hörn, men de, som icke hade något nämnvärdt
att byta med, klagade för döfva öron och gingo hem kanske mera
tomhändta än de kommit. När Sverige på Pariskongressen 1856
gjorde ifriga underhandsansträngningar att få en förmånligare
lösning af Ålandsfrågan och hälst besittningsrätten till öarna, kunde
det visserligen hänvisa till verkliga tjänster åt den ena parten, men
dessa betydde intet, då det en gång bjudna tillfället till öarnas
ockupation passerat förbi oanvändt. Exemplen böra noga observeras af
dem som nu föra talet, att allt som angår Sveriges intresse bör
uppskjutas till den blifvande kongressen och där lösas »i ett klubbslag».
Hänvisningen är fullt tillfredsställande, när man främst vill undgå
ögonblickets obehag och risker, men den innebär, att frågor, som ej
nu med nödiga medel bevakas, aldrig komma under proposition pä
det sätt som afsetts, hvarför klubban heller aldrig lär falla för något
beslut öfver dem i den riktning förhoppningarna afsett. Hvad som nu
göres eller försittes, blir det faktiskt afgörande, med eller utan
efterföljande kongressförhandlingar.
Vare sig man vill kalla utvecklingen under kriget
för »krigssocialism» eller icke, står det klart för
äfven de mest skumögda iakttagare, i hvilken oerhörd grad staten
under kriget har utsträckt sina uppgifter till allt flere, större och
mer svårskötta områden. Att man kan vänta någon återgång häri
efter krigets slut är gifvet; att återgången måtte bli stark är högst
önskvärdt och välbehöfligt men långt mindre gifvet. Det sannolika
förefaller tvärtom vara, att vi måste inrätta oss på en statsverksamhet
Statsuppgifterna
oeh deras bärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
