Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 5. 3. 1918 - Kinas siste store mandarin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 141
råde åskådningen i alla ekonomiska ting, den på klankänslans grund
uppvuxna otyglade nepotismen, för att nämna svagheterna, det i all
sin negativitet beundransvärda moraliska modet, värdigheten, den
ogrumlade vördnaden för och det sega fasthållandet vid de urgamla
förebilderna, den härskande dynastien, för att nämna dygderna.
Men i motsats till hela sin omgifning, till alla sina ståndsbröder
hade denne typiske mandarin — och häri ligger hans politiska
storhet — en klar blick för att den vapenlösa, på traditionens
moraliska grund fotade kinesiska staten icke kunde med hopp om
framgång taga upp försvarskampen mot västerlandets med alla den
moderna teknikens medel arbetande nationer. Här gällde det att
öfvergifva den det högdragna främlings föraktets politik, som hittills följts,
att i den utsträckning så var möjligt möta fienden med hans egna
vapen och att, där denna väg ej var framkomlig, falla undan med
räddande så långt möjligt af det väsentliga. Här ha vi själfva
grundvalen för Li Hung Changs statsmannagärning; i denna insikt,
framträdande redan pä 1860-talet i ett af Bland återgifvet memorial, ligger
hans anspråk på sin nations tacksamhet.
Det utstakade programmet genomfördes på olika områden med
växlande lycka. Bäst slog det ut på det diplomatiska området —
som ju var att vänta. Här lyckades Li Hung Chang liksom sin
samtida Abdul Hamid att med verkligt diabolisk skicklighet spela ut de
täflande stormakterna mot hvarandra, att genom undanflykter och
förhalning beröfva motståndarna det lämpliga ögonblicket för aktion,
att genom eftergifter, som senare kunde återtagas, förhindra en
ögonblicklig katastrof. Här framträdde i sin bästa dager den kinesiske
mandarinens viljestyrka och mod, rikedom på utvägar, dialektiska
fyndighet och förmåga att vinna människor, äfven motståndare. Å andra
sidan undgick ej Kina under Li Hung Chang svaga staters vanliga
öde att nödgas köpa en starkare makts ögonblickliga bistånd med
för framtiden ödesdigra eftergifter. Kinas förhållande till Ryssland
efter kriget med Japan erinrar ej så litet om Turkiets ställning till
samma makt efter fördraget i Uunkiar-lskelessi. Räddningen för
ögonblicket kom i båda fallen från Rysslands fiender.
Helt annan ter sig bilden af Li Hung Ghangs sträfvanden att sätta
den västerländska teknikens vapen i sitt lands händer. Den
militärmakt han med oerhörda ekonomiska offer skapade föll under
japanska kriget ohjälpligt tillsammans. Såsom organisatör visade Li Hung
Ghang ock den kinesiske mandarinens alla svagheter: den ekonomiska
korruptionen blomstrade, framförallt närd af hans egen bottenlösa
vinningslystnad; planerade åtgärder fingo stanna på papperet eller
visade sig som sannskyldiga Potemkinkulisser; nepotismen förhindrade
användningen af dugligt folk, där sådant fanns att tillgå; allt
förlamade de utländska medhjälparnes arbete. Äfven här är likheten
fullständig med Abdul Hamids ottomanska stat.
Det icke minst fängslande i Biands bok är skildringen af Li Hung
Ghangs ställning i det egna landet. Hans framgångsrika karriär, hans
hänsynslösa vinningslystnad och hejdlösa nepotism, ej mindre än hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
