Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den blå Ålandsboken. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innebörd. När läsaren söker närmare upplysning om de
direktiv, hvilka gifvits de båda agerande svenska sjöofficerarne,
kommendörkaptenerna Starck och Åkermark, finner han en rätt
utförlig instruktion för den senare att som chef å Isbrytaren I
hjälpa flyktingarne öfver till Sverige (bil. 1) samt utdrag ur ett
telegram till den förre att med pansarbåten Thor utgöra militär
betäckning för Åkermarks expedition (bil. 2). Detta är allt.
Ett nytt moment tillkom torsdagen den 14 februari, då
regeringen på middagen vidtalade den ryske diplomatiske
kommissarien i Stockholm Vorovski att på svenskt örlogsfartyg
begifva sig till Åland och söka förmå de ryska trupperna att —
eventuellt på svenska skepp — lämna Åland. Om hvad i den
delen kan ha öfverenskommits närmare med herr Vorovski,
lämnas intet besked, hvilket ju kan vara begripligt äfven af
rent formella skäl. Beträffande motiven för denna utvidgning
af aktionen är blåboken lika förtegen: det får väl antagas, att
regeringen själf funnit det väl snöpligt att blott nöja sig med hjälp
åt flyktingar.
Såväl knapphändigheten å nu påpekade punkter som den
ännu större sparsamheten på vägledande direktiv i
fortsättningen (åtminstone publicerade sådana) gifver grund för den
uppfattningen, att den svenska regeringen ej alls från början
klargjort för sig, hvad den under försvåradt läge på Åland skulle
taga sig till. När allt kommer omkring, ha väl händelserna
på Åland tagit ett så snabbt och så svårbehärskadt förlopp,
att det för våra maktägare i Arffurstens palats och kanslihuset
inte återstått just mera än att ängsligt förmana sina underhandlare
mot hvarje blottställande steg. Det är säkert fog att lyckönska
dem till att härvid ha haft att göra med så lojala och
disciplinerade underordnade som svenska officerare.
Det synes vid den svenska expeditionens framkomst till
Signildskär och Eckeröredd (den 14 febr. e. m.) ha framgått, att
ryktena om den på Åland rådande terrorismen varit en del
öfverdrifna, men ungefär samtidigt visade sig, att läget därborta
blifvit i hög grad förvärradt genom ankomsten af Nystads
skyddskår. Tyvärr talar aktsamlingen icke om, när första
underrättelsen om kårens landstigning på Åland ingick. Telegrammet
från Thors chef den 15 febr., mottaget kl. 12,15 e. m. (bil. 7),
angaf dess operationer som ett redan kändt faktum, hvadan
kårens öfvergång till Åland bör varit känd i Stockholm nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
