Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hvilka riktningar kan den ryska politiken tänkas komma att följa? Af H. O. H. Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det oändliga. Floden sopade bort allt. Det enda som gjordes
var alt fortsätta krigshetsen och söka få de frigjorda massorna
att fortfara med kriget, hvilket misslyckades, naturligt nog för
resten om man tager i betraktande den krigströtthet, som gripit
landet, ett faktum som ignorerats af dem hvilka släppte lös
revolutionen. Bolsjevismen, som lofvade folket ett minimum af
arbete mot ett maximum af direkta och indirekta förmåner, som
erbjöd bönderna jord och landet fred, måste med
naturnödvändighet följa på de regeringar, som snabbt aflöste hvarandra
efter tsarismens fall, och som alla visade sig vara mästare i
talarstolen, men som ledo nederlag på alla andra områden.
De ville eller fingo icke förkunna annat än krig till det yttersta,
och på detta föllo de. Lenin och Trotski äro den fullt logiska
konsekvensen af marsrevolutionen, sådan denna fick utveckla
sig tack vare herrar Miljukovs och Kerenskis bristande
verklighetssinne och deras hufvudmäns okunnighet om ryssarnes
psykologi och väsen. Att Lenin och Trotski skulle komma till
makten kunde förutses på ett tidigt stadium af 1917 års händelser.
Åsikten att dessa båda män äro af Tyskland köpta agenter,
som för tyskt guld störtat sitt land i fördärfvet och som blindt
utföra den tyska generalstabens planer, är en ammsaga, som
icke vittnar högt om utspridarnes kunskaper om ryssars
mentalitet. Lenin och Trotski äro utan allt tvifvel fullt äkta i sin
tro på sina åsikters riktighet; den förre är den välvillige
idealisten, som vill sitt lands väl, hvilket han tror sig befordra genom
sina bolsjevikiska ideals förverkligande, han är, så underligt
det kan låta, verkligen besjälad af patriotism och vill »den
största möjliga lycka åt det största möjliga antal ryssar»; för att
genomföra detta måste han skaffa landet fred, äfven en fred
som han ogillar och fördömer. Trotski däremot är den
fanatiske teoretikern, som i sin ensliga kammare under
mångårig landsflykt byggt upp en teori om världens omgestaltning,
och som nu experimenterar med denna teoris genomförande
utan några som hälst hänsyn, för honom gäller det endast att
visa, att hans teori är möjlig, sak samma om det endast blir
en människa kvar i världen för att njuta af den, när den blifvit
genomförd. Bägge äro hyperintelligenta män men typiska
exempel på ryssens benägenhet att drifva allt till det extrema.
Vid bedömandet af den nuvarande situationen i Ryssland
skulle man begå ett stort misstag, om man trodde, att den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
