Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Lifsmedelsproduktionens stegring. Af G. Sederholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en faktor som man har största skäl att räkna med. Om
odlingskostnadernas stegring också ej sammanfaller med den allmänna
prisnivåns, blifva nog med all sannolikhet dessa kostnaders
förändringar ganska likartade. Efter prof. N. Wohlins föredrag
vid landtbruksveckan i år återgifves därför ofvan en jämförelse
mellan den allmänna prisnivåns och rågprisets förändringar
under kristiden. I den grafiska framställningen har tillagts dels
den allmänna prisnivåns läge under detta och kommande år,
därest den skulle gå i samma hufvudriktning som hittills, dels
det nu föreslagna minimipriset. Prisförändringarna anges i
procent med utgångspunkt (100) från den allmänna prisnivåns
läge under andra kvartalet 1914.
Diagrammet visar med all önskvärd tydlighet, huru snabbt
med nuvarande allmänna prisstegring en fast prisgaranti blir
föråldrad och värdelös. Det vid fjolårets riksdag fastställda
minimipriset å 26 kr. per 100 kg. bestyrker samma sak.
Hvad här sagts om rågen gäller också hvetet samt äfven
öfriga sädesslag, dessa sistnämnda dock i vida mindre grad, då
marginalen är större och risken för stegring i odlingskostnaden
mindre på grund af den kortare växttiden.
Borde då minimipriset i synnerhet på höstsäd sättas högre?
Knappast, ty därigenom skulle landtmannen, på öfriga
samhällsklassers bekostnad, vid en skörd obetydligt öfverstigande
medeltalet, beredas en oskälig vinst. Men minimipriset såsom ensam
prisgaranti är under nuvarande ovissa förhållanden och när det
gäller en så lång tid framåt som ett par år en alldeles för stel
och otymplig form för prisgaranti, som ej kan gifva odlaren
den erforderliga tryggheten så vida minimipriset ej sattes så
högt att därigenom med all sannolikhet konsumtionen belastas
öfver höfvan. Om på grund af rent psykologiska skäl denna
form till följd af sin lättfattlighet för alla ej helt kan släppas,
bör den likväl kompletteras med klara och bindande, för odlaren
betryggande bestämmelser för fastställande af statens
inlösningspris, som då skulle förskjutas i mån som
produktionskostnaderna ökats eller årets skörd visade sig understiga hvad som
lagts till grund för ofvannämnda beräkningar. Kommitténs
yttrande att landtmannen i händelse af missväxt, d. v. s. ytterlig
nedgång af skörden under det normala, kan påräkna att staten
höjer inlösningspriset öfver det fastställda minimipriset,
innebär tydligtvis ej den garanti som fordras, då odlaren i sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
