Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 20. 4. 1918 - Ryska interiörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organiseradt än något annat dylikt i världen. En egenhet i det ryska
öfvervakningssystemet var emellertid att ingen, absolut ingen, hur
framskjuten social ställning han än intog, var skyddad för polisens
argusögon. Ministrar, guvernörer, höga kyrkliga dignitärer, alla
höllos under konstant hemlig bevakning; ja, ej ens den kejserliga
familjens medlemmar gingo fria för polisagenternas nit. Bland de
dokument från spionernas verksamhet, som af den revolutionära regimens
män offentliggjorts, finnas ett par, som med skäl kunna påräkna ett
särskildt intresse. Det ena rör Tolstoi, det andra Rasputin.
Det förstnämnda skildrar med en in i de minsta detaljer gående
exakthet Tolstois besök i Petrograd i februari 1897. Alla hans
göranden och låtanden återfinnas i rapporten; hans utseende, hans kläder,
hans besök i bokhandeln, den tid han tillbragte hos sin barberare,
allt är utförligt angifvet, ja till och med numret på den
järnvägsvagn, där han vid sin afresa tog plats, har af polisens spårhundar
ansetts värdt att annoteras. Karakteristiskt är, att Tolstoi i en af
rapporterna betecknas som »f. d. löjtnant»; det var tydligen den titel,
som agenten i fråga ansåg korrektast att använda.
Rapporten om Rasputin härrör från april 1915 och återgifver
hemliga polisens iakttagelser under det besök i Moskva, som den
beryktade undergöraren då aflade. Detaljerna sakna icke sitt pikanteri.
Man får bland annat veta, att han tillbragte en hel natt under
dryckeslag med några vänner i en liten restaurant i en af Moskvas
förstäder, att han gjorde husjungfrun i sin bostad högst opassande
förslag, att han en afton redlöst drucken af sina vänner placerades i
en droska och kördes omkring i staden för att därigenom bringas
att nyktra till, att han senare i sällskap med en del mystiska
personer af båda könen ställde till ett så fruktansvärdt oväsen i sin
bostad att husvärden måste ingripa, åtskilligt annat att förtiga. Denna
rapport, hvilkens exakthet är höjd öfver hvarje tvifvel, visar oss att
de gängse ryktena om Rasputins lefnadssätt tydligtvis icke alls äro
öfverdrifna.
Det viktigaste af de hjälpmedel, hvaröfver Rysslands hemliga
spioneriväsen förfogade, var emellertid det s. k. svarta kabinettet, d. v. s.
den afdelning af postverket, som sysselsatte sig med att läsa och
kopiera de viktiga privatbref, som af omisstänksamma
korrespondenter anförtroddes i dess vård. Ehuru naturligtvis en dylik institutions
tillvaro stod i direkt strid med lagens bestämmelser om
brefhemlighetens skyddande, ägnade tsaren och hans ministrar, därvid för öfrigt
följande gammal rysk tradition (det första svarta kabinettet inrättades
redan af Katarina II), detsamma en alldeles särskild uppmärksamhet.
Underafdelningar funnos i de flesta större ryska städer. Kostnaderna,
hvilka voro högst betydande, bestredos ur inrikesministeriets
hemliga fonder. Chefen, som sorterade direkt under inrikesministern,
var en ämbetsman af bepröfvad trohet, och hans underlydande
ansågos likaledes vara fullt pålitliga — ett antagande som efter hvad
man numera vet icke stämde med verkligheten. Sin lokal hade
kabinettet i samma hus som poststyrelsen, men ingen obehörig, hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
