Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 27. 5. 1918 - De krigförande folkens själfmord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 287
större samhällen det är fråga om. Nativitetsminskningen kommer
utan all fråga att hålla sig länge efter krigets slut, dels af dessa
skäl, dels än mer på grund af den abnorma ålders- och
könsfördelningen hos folken, dels och framför allt på grund af tendensen i
samma riktning redan före kriget; och förmodligen kommer den att
bli en af de mest brännande bland de många jätteproblem Europas
folk få att lösa under de närmaste årtiondena. Man tänker med
en viss oro icke blott på den befolkningsutveckling som är att vänta
utan också på alla de för familjens, ordningens och den sexuella
moralens bestånd farliga åtgärder regeringarna kunna komma att
tillgripa i sin ifver att vända denna utveckling.
I ett hänseende är likväl nativitetens utveckling mindre fördärflig
än den ökade dödligheten, nämligen så tillvida att den ej rubbar
storleksförhållandet mellan könen. I själfva verket förhåller det sig
så, att födslarna t. o. m. i någon ringa mån tendera att utjämna den
oerhörda rubbning kriget medför, genom att antalet manliga födslar
ökas i förhållande till de kvinnliga. Rent demografiskt sedt torde
intet i befolkningsutvecklingen under kriget kunna mäta sig i intresse
med denna iakttagelse, äfven om orsakerna äro lika okända som i
afseende på könsfördelningen bland de nyfödda öfver hufvud.
Saken har varit omtalad långt före detta krig men bestridd lika ofta
som omtalad; de engelska, skotska och irländska siffrorna synas
emellertid nu icke lämna något tvifvel om fenomenets tillvaro. Medan
medeltalet för England och Wales för perioden 1875—1914 i de olika
kvartalen höll sig mellan 1,035.1 och 1,039.6 nyfödda gossar på 1,000
flickor, har nämligen intet kvartal från och med det andra under
1915 en siffra som understiger 1,043, och ett kvartal kommer ända
till 1,051; för Irland äro medeltalen för åren 1915 och 1916 1,064 och
1,068 mot endast 1,054 för perioden 1894—1913 o. s. v.
Slutresultatet i befolkningshänseende af tre års krig är för alla
de krigförande fastlandsstaterna en absolut folkminskning af växlande
omfång och naturligtvis en ännu mycket större nedgång i jämförelse
med hvad befolkningen skulle ha varit utan kriget. För Tyskland
går beräkningen ut på att befolkningen skulle ha nedgått från 67,800,000
till 65,500,000, medan den enligt naturens ordning eljest skulle ha vuxit
till 70,200,000, d. v. s. förlusten af aktuella och potentiella lif utöfver
det normala skulle under tre krigsår ha utgjort 3,700,000. För
Frankrike medgifva siffrorna icke ett samladt resultat, men läget är där
relativt mycket allvarligare, särskildt i de icke ockuperade områdena,
emedan bland de tio under större delen af kriget förlorade
departementen just befinna sig de som i normala fall ha den största
folkökningen. I hvilken grad förhållandena försämrats under kriget, kan
man sluta af en sådan upplysning som att, medan bland de 77
återstående departementen 40 visade naturlig folkökning ännu 1913,
antalet hade nedgått till 26 år 1914 och till summa två (Korsika och
Finistére) första halfåret 1915. För England anser sig däremot sir
Bernard Mallet trots brist på siffror för antalet fallna kunna påstå,
alt en afsevärd folkökning kunnat fortfara till och med slutet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
