Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Storstädernas lifsmedelstillförsel. Af Erhard Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORSTÄDERNAS LIFSMEDELSTILLFÖRSEL 349
Göteborgsområdet skulle hufvudstadsområdet visserligen icke behöfva mera än
5,500 liar, men däremot för likställighet med Malmöområdet nära 13,000 har.
Af åker och annan odlad jord äro områdenas resp. siffror 444,000, 499,000 och
589,000 har. Af nötboskap komma på dem resp. 273,000, 302,000 och 882,000
samt af svin resp. 07,000, 106,000 och 350,000. I alla dessa tre sistnämnda
fall är alltså det befolkningsrikaste området, nämligen Stockholms, betydligt
underlägset.
Nu får man komma ihåg, att den producerande befolkningen,
framför allt i tider af brisl, först fyller sina egna behof, att den
därnäst är bunden med inånga band, personliga och andra, vid
den icke producerande befolkningen på landsbygden och vid
invånarna i smärre befolkningscentra inom rayonen samt i
småstäderna. Det är först i allra sista hand storstaden kan beräkna
att få någonting med af det landsbygden oundgängligen vill sälja.
Och ju mindre lockande prisen bli, desto mindre bli ofelbart
dessa öfverskott. Ty äfven på landsbygden är
konsumtions-behofvet ett relativt begrepp. Och Stockholmsområdets
egenskap af att ha en större och på en ort mera koncentrerad
stadsbefolkning, kommer därför till som en ytterligare nackdel vid
bedömandet af de resp. storstädernas relativa ställning med
hänsyn till möjligheterna af deras försörjning på grundvalen af
produktionen inom områdena ifråga. Yttermera får man korn
nia ihåg, att i kommunikationsgeografiskt afseende
hufvudstaden snarare är i ett sämre än i ett bättre läge än de båda
öfriga storstäderna, i hvad det rör sig orn att behärska hela de
resp. tillförselområdena.
Ser man då till, hvilka jordbruks- och djurprodukter det är,
inan i detta samband behöfver syssla med, så kunna de
räknas upp sålunda: trädgårdsprodukter af alla slag, främst
potatis, mjölk, ägg, kött och fläsk.
En annan vara, ifråga om hvilken hufvudstaden år betydligt
sämre ställd än de båda öfriga storstäderna, ehuru delta mera
är att tillskrifva naturliga förhållanden, är Ilsken.
Behöfver det nu slösas många ord på den principiella
riktigheten af det påståendet, att beskaffenheten af en stads
lifs-medelsförsörjning, hvad de här ifrågavarande produkterna
beträffar, äro i allra högsta grad beroende, det må gälla pris eller
tillförselsmängder, af den omgifvande traktens
öfverskoltsproduk-tion? Och är det så, blir det viktigaste och säkerligen
också del billigaste, att söka öka denna produktion genom de
direkta ingripanden, som kunna länkas ifrågakomma (men
LM-, Svenxk Tidskrift 191$.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
