Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Kampen om själarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kampen om
själarna.
DAGENS FRÅGOR
25. 6. 1918.
Af gammalt är propagandan, synnerligast i det skrifna
ordets form, de stora mellanfolkliga konflikternas
oskilj-aktige följeslagare, vare sig det gäller att uppmuntra och hetsa de
egna, att förvilla och lamslå motståndaren eller att vinna åskådarnas
sympati för upphöjdheten och rättvisan i egna medel och mål samt
väcka deras afsky för orättmätigheten och smutsigheten i
motståndarens. Äfven i ett jämförelsevis ungt land som vårt eget, hvilket
sent trädde ut i folkens samkväm, har krigspropagandan gamla anor;
dess bästa alster allt ifrån den senare Medeltidens smädevisor mot
tyskar och danskar tillhöra, i viss mån åtminstone, den litteratur som
lefver. Alla våra stora nationella ledare — redan de första
Vasakonungarna utgöra lysande exempel — ha visat sig väl förtrogna
med en dylik propagandas betydelse och med synnerlig skicklighet
behärskat dess olika medel. Men krigspublicistiken hör ännu till de
jämförelsevis obearbetade kapitlen af vår historia, ehuru materialet
hvarken är sparsamt eller svårtillgängligt. Att utnyttja detta skulle
säkerligen lämna mycket värdefulla bidrag till »det allmänna
tänkesättets» historia i Sverige.
Liksom det nu pågående stormaktskriget genom de militära
operationernas utbredning och de kämpande stridskrafternas numerär
ställer alla tidigare krig i skuggan, har också de krigförandes
propaganda i ord och bild, i det egna landet, i fiendeland och bland de
neutrala, haft en intensitet och en omfattning som aldrig tillförene.
Liksom i krigföringen tagas teknikens modernaste hjälpmedel i
anspråk. Propagandan uppfattas såsom ett det angelägnaste
statsintresse. Särskilda myndigheter skapas för att kunna verksamt
bedrifva den. Enskilda sammanslutningar växa som svampar ur
jorden för att i öppet eller hemligt samförstånd med myndigheterna
omhändertaga särskildt den propaganda, som man officiellt icke vill
eller kan kännas vid och därför vill ha möjlighet att desavouera, liksom
för att under skyddande förklädnad organisera härnadståg bland de
neutrala. Ty dessa olyckliga neutrala, som äro föremål för båda
de krigförandes ohöljda förakt — man erinre sig Hervés
uttrycksfulla apostrofering: »tigen, eunucker!» — och som, så snart behof
föreligger, göras till deras sannskyldiga strykpojkar, särskildt om de
i all blygsamhet skulle vilja göra sina egna intressen gällande,
upphöjas i nästa ögonblick till stridsdomare med den till synes hedrande
och i hvarje fall otacksamma uppgiften att konstatera den ene för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
