Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Bakom ententediplomatins kulisser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 DAGENS FRÅGOR
publiken; det är att hoppas, att denna af editorer och förlag skall
utkräfva uppfyllelsen af det halfva löfte, som i förordet ges om
fortsatt utgifning af den rika återstoden.
Det är många intressanta sidor af det stora krigets historia, som
glimtvis upplysas af de bolsjevikiska Jjusbomberna. Det är emellertid
i kapitlet om »krigsmål och krigspropaganda», som de sensationellaste
afslöjandena finnas sammanförda.
»Den hemliga diplomatin» är ju den drake, som bolsjevikerna med
sitt hugg velat komma till lifs, och de ha därvid hvarken skonat sin
egen stat — äfven i dess gestaltning under den första
revolutionsregeringens korta maktperiod — eller dess bundsförvanter i
världskriget. Helt naturligt är det främst ententens diplomatiska verksamhet,
som kommit att lämna spår efter sig i det ryska utrikesarkivet, och
att Tyskland på det viset slipper relativt lindrigt undan, behöfver
alltså icke vara dess egen förtjänst. Men denna disproportion i
skuggornas fördelning kan på sätt och vis ha sitt berättigande. Vissa
tyska metoder ha upprepade gånger råkat ut för en fatal belysning,
och ententemakterna ha gärna mot den mörka bakgrunden velat
skina i oskuldshvita kläder. Det skadar ej, om ett skarpt ljus från
oberäknadt håll ger möjlighet att något närmare pröfva äktheten ai
den dräkt, hvari de skruda sig. Och det dröjer inte länge, innan
man ser eröfrarens — ententemoralisten skulle, om det gällde
Tyskland, säga: rofriddarens — rustning blänka under det tunna höljet.
Icke ens de demokratiska fraserna om frihet och rätt och
nationaliteternas själfbestämningsrätt räcka till att täcka den.
Säkert är, att man hvarken hör eller ser mycket af dessa upphöjda
idéer men desto mer af »sacro egoismo» i de aktstycken, där frågan
gäller Italiens inträde i kriget. Man finner Ryssland till att börja
med tämligen tveksamt om önskvärdheten däraf — liksom för öfrigt
äfven beträffande Rumäniens militära medverkan, i förra fallet med
hänsyn till de serbiska brödernas, i det senare i betraktande af sina
egna välförstådda maktintressen —- men krigets gång gör det
nödvändigt, och den 26 april 1915 slutes fördraget i London med
förpliktelse för Italien att inom en månad ingripa. Hvad som skedde
i Italien mellan detta datum och krigsutbrottet, den 23 maj, var alltså
vida mer än man trodde ett teaterspel. Själfva fördragstexten har
man nu framför sig, af allt att döma hämtad från en afskrift af
originaltraktaten, och det är inga småsmulor, som där falla Italien till,
förutan några som helst reservationer för »nationaliteternas
själfbe-stämmelserätt»: i stort sedt södra Tyrolen (till Brenner), Triest, Görz
och Gradisca, Istrien och norra Dalmatien och därjämte — i det
icke krigförande Albanien — Valona med område, medan kusten vid
Fiume, Spalato och hamnarna från Cattaro-bukten till San Giovanni di
Medua räddats åt den sydslaviska maktkomplexen och södra Albanien
reserveras som lockbete åt Grekland. Rumäniens lott enligt traktaten
af aug. 1916 utgjordes (till Rysslands förargelse) af icke mindre än
Bukovina, Banatet och Transsylvanien.
Med Turkiets område förfares lika frikostigt som med Österrike-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
