Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Parlamentarismens skandinaviska nödläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 389
vänsterns trygga parlamentarism, allrahelst som, ej minst under
intrycket af de norska socialdemokraternas tydliga dragning åt
utom-parlamentariska medel, röster höjts för åstadkommande af ett
billigheten mera betryggande valsystem. Hur än detta års höstval månde
utfalla, synes dock den parlamentariska skutan ha alltför mycket
af sprängämnen ombord, för att seglatsen skall kunna bli så idealiskt
trygg, som betraktaren på afstånd kanske lockas att tro.
Framtidsutsikterna kunna i själfva verket bli ganska dunkla, och
parlamentarismens dyrkare torde ej heller ha någon hugnad att vinna ur den
allt större möjligheten, att den rätt heterogena vänstern går itu
genom att bondenationalismen och stadsradikalismen draga åt olika
håll.
Om situationen i Norge mera i afseende på sina framtida än sina
ögonblickliga vådor synes kritisk, så är den dock djupare sedt redan
nu en svår anstötlighet för den parlamentarismens grundläggande
lag, som skulle vara företrädandet af folkflertalets vilja. Afståndet
mellan teori och verklighet blir i det berörda hänseendet mindre, när
vi komma till Danmark. Men i gengäld rycka andra svårigheter här
fram i första planet. Den parlamentariska majoritetskonstellationen
synes här till den grad otrygg och oviss, att den knappt förefaller
kunna bestå som majoritet längre än som ett kristidens provisorium.
Aprilvalen till folketinget efter den nya grundlagen, hvarom
hänvisas till en artikel i Svensk Tidskrifts föregående häfte, gåfvo som
bekant åt det radikal-socialistiska blocket en ytterligt knapp majoritet,
71 röster mot »vänsterns» och de konservativas 69. Intressant var
att iakttaga, hurusom vederbörande genast begynte spekulera öfver
frågan, orn den Scavenius-Zahleska ministären ägde majoritet jämväl
bland väljarna, och hur man räknade ut, att med regeringen
tillgodoförda syndikalistiska köpenhamnsröster å ena och »opolitiska»
oppositionsröster å andra sidan verkligen en knapp öfvervikt åstadkommits.
Men Dagens Nyheter erfor kort efter valet från danska
regeringskretsar, att man mycket riktigt erkände, att »denna majoritet endast
är modest». Ingenting hade i detta läge från svensk synpunkt varit
naturligare, än om de kort därpå timade landstingsvalen tillmätts
större vikt än hvad fallet blef. Men trots det att vänsterledaren
J. C. Christensen ej torde varit främmande för, såsom D. N. uttryckte
saken, »någon slags riksdags- eller landstingsparlamentarism efter
hr Arvid Lindmans modell», så vardt af hela tanken ingenting; »J.
G:s» antecedentier som Viggo Morups medkämpe i de konstitutionella
stridernas dagar lade väl ock dämpare på dessa tendenser, som
annars bort gynnas af dels det nya landstingets synnerligen
demokratiska struktur, dels landstingsvalens något klarare förskjutning åt
höger. När alltså landstinget fördes ur räkningen — men först
då — kunde man ju trösta sig med det indirekta beviset, att ej
helier oppositionen hade så lätt att regera. Den till spillo gifna, af
vänstern alltjämt omhuldade tanken på en koalitionsregering gjorde
ej heller mycket väsen af sig, och herr Zahle satt kvar. Den fjärde
juni bragte honom ett förtroendevotum i folketinget af 70 röster mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
