Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Våra diplomatiska »segrar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 DAGENS FRÅGOR
att »underlätta den successiva tillförseln», uppgå till i rundt tal en
million ton orn året, hvilket otvifvelaktigt i och för sig skulle
innebära en högst afsevärd fördel för vårt land. Men redan nu
framträder i grell dager betydelsen af den genom själfva aftalet
åsamkade tonnageförlusten: Enligt i pressen framkomna uppgifter
innebär detta nämligen, att vi efter denna förlust för ändamålet i fråga
endast kunna räkna med 150,000 ton, hvilkas sammanlagda
transportkvantitet från transoceanska länder lär utgöra omkring 315,000 ton
om året. Tillägges hvad vi möjligen kunna få från ententens
europeiska länder, torde slutsumman enligt samma källa utgöra
omkring 350,000 ton om året; och härvid är att märka, att det
nödvändiga utnyttjandet af vårt decimerade tonnage måste hindra äfven det
varubyte, som under kriget kunnat pågå mellan Sverige och andra
neutrala länder. Till detta belopp har således redan i första-
vändningen Soc. Demrs million smultit samman. Då vårt årliga
import-behof af ifrågavarande varor under normala tider uppgår till ungefär
ll/2 million ton, förefaller vår kreditsida vara ir^cket klent
tillgodosedd, äfven om man ej tar hänsyn till »oförutsedda» hinder att få
in äfven denna ringa kvantitet, i form af svårigheter med bunkerkol^
senare tillkommande »tolkningar» m. m. af aftalet; något som
föregående erfarenhet lärt de neutrala länderna att räkna med såsom
en af de få säkra faktorerna vid dylika mellanhafvanden.
Emot denna jämförelsevis ringa och mycket problematiska vinst står
närmast det faktum, att vid kommande underhandlingar ifrågavarande
tontal icke står oss till buds och att vi sålunda stå inför ännu sämre
möjligheter att tillgodose våra intressen under kriget samt de
uppenbara svårigheter efter kriget, som den varaktiga förlusten af så stora
delar af vårt transoceana tonnage innebär, i synnerhet under den tid
som handelskriget kan komma att vara. Att aftalet, när man
medräknar förlusten i fråga, skulle underlätta vår ställning under denna tid,
är ett påstående, som onekligen röjer mycket ringa kunskap om de
bevekelsegrunder, som förestafva stormakternas politik gent emot de
smärre staterna. Annars borde behandlingen af de neutrala under
kriget ha öppnat äfven de mest målmedvetet tillslutna ögon. Ändock
ha vi ej tagit med i räkningen de öfriga, ej publicerade medgifvanden
som i fråga om vår själfständiga ställning till äfventyrs gjorts åt
ententen och de säkerligen ej mindre, likaledes obekanta
medgifvanden som kommit centralmakterna till del.
Soc. Dem. har nämligen i den ofvan citerade artikeln meddelat,
att »Tyskland till och med garanterat för lejd för de svenska fartyg,
som skola hemtransportera de i aftalet berörda varorna». Efter den
utpräglade misstro, hvarmed man i Tyskland betraktat detta aftal,
som afstår svenskt tonnage till dess fienders tjänst, och när man
betänker, att aftalet äfven innehåller en utfästelse åt ententen om andel
i vår malmexport, måste det vara tydligt, att löftet om lejd för våra
fartyg icke kunnat vinnas för intet. Det är för vår ekonomiska
framtid i högsta grad oroväckande, att malmfrågan så ofta nämnts i
detta sammanhang, ty det kunde knappast tänkas något äfventyrlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
