Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Naturahushållning. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4-10 ELI F. HECKSCHER
af samma tendenser, och de Utvärtes resterna af den gamla
ordningen sopades ej definitivt bort förrän genom franska revolutionen.
I Tyskland var det tvärtom rikets söndersplittring som afgick med
segern, i det att kejsarmaktens svaghet skapade fristående
territorier, som slutligen blefvo fullt själfständiga och t. o. m. i den
franska texten till Westfaliska freden förklarades för suveräna.
Men då hade redan inom de starkare bland dessa territorier
samma tendenser hunnit verka, som tidigare konsoliderat de andra
monarkierna, och Napoleon befordrade utvecklingen genom att
»mediatisera» öfver ett hundratal af territorierna. Så uppstodo
starka tyska delstater ur de på usurperad statsmakt uppbyggda
stor mans väldena samt på grundval af den starkaste bland dem
det nya Tyska riket.
För att nu återgå till Medeltiden kan man emellertid fråga sig, hur
det i naturahushållningens dagar öfver hufvud taget var möjligt att
hålla ett »hof», hvilket på den tiden i allt väsentligt var liktydigt
med centralförvaltningen i dess helhet. Svaret ger också en
förklaring på hvad som rimligtvis borde ha slagit hvarje uppmärksam
läsare af Medeltidshistorien, nämligen det faktum, att kungarne,
trots de usla kommunikationerna, liksom fältmarskalken hos
Runeberg voro »som vanligt re’n för fan i våld på resa».
»Gästnin-gen» spelar en hufvudroll i alla de inre rätts- och
förvaltningsordningarna, och förklaringen ligger ånyo främst samt t. o. m. på två
sätt i naturahushållningen. Dels afsågo resorna nämligen att hålla
tummen på ögat på de själfrådiga herrarne i landsorterna, men dels
och än mer var anledningen långt mer materiell: resorna voro enda
sättet för fursten och hans hof att lefva. Detta kom till ett mycket
åskådligt uttryck genom namnet på de län, som under unionstiden
i Sverige voro afsedda till konungens underhåll; de kallades
»fataburslän», d. v. s. län för underhåll af konungens visthus. Var
fursten starkare än våra unionskonungar, gästade han emellertid äfven
sina öfriga låntagare; i hvarje fall reste han från kungsgård till
kungsgård för att draga nytta af de där hopade lifsmedelsförråden;
när de voro förtärda, fick han fortsätta. Tydligen var det
nämligen ojämförligt lättare att på dåliga vägar befordra ryttareskaror
än skrymmande varumängder.
Parallellt härmed byggde den medeltida statsorganisationen på
något med naturahushållningen närbesläktadt men ej liktydigt,
nämligen hvad man kallar egenhushållningen. Medan
naturahushållningen ej är oförenlig med byte, ehuru som »direkt», d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
