Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Naturahushållning. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 ELI F. HECKSCHER
gande. Verkningarna häraf synas ha varit vidtgtående; ty man
torde ha rätt att antaga, att åtskilliga af våra stora politiska
motgångar haft en af sina rötter däri, särskildt sedan systemet på
ett hufvudområde skrufvats fast under den idélöse Karl XI, på en
tid då det för länge sedan innebar en öfvervunnen ståndpunkt i
öfriga ledande stater.
Emellertid är det ett stort misstag, såsom särskildt klart belyses i
d:r Almquists bok, om man tror att indelningsverket härstammade
från Karl XL Dess princip är i själfva verket ingen annan än
naturahushållningens. Att »indela» kronans inkomster betydde
nämligen att befria från skattskyldighet i det ena eller andra
hänseendet dem som gjorde en viss tjänst åt staten, hvilket
uppenbarligen är liktydigt med att anslå vissa statsinkomster till ett särskildt
statsändamål samt följaktligen att ej låta dem ingå i den allmänna
statsbudgeten. Härigenom uppstod just den orörlighet och brist på
enhetlighet inom riket, som förut påpekats. Under Gustaf
Vasa och hans söner möter man systemet på alla områden.
Ut-skyldsbefrielse gafs för inkvartering, för msttjänst — sålunda upp
gifter som mycket nära motsvarade dem Karl XI senare skulle
komma att tillgodose med sitt indelningsverk — men också för alla
möjliga andra såväl civila som militära förvaltningsuppgifter.
Hand i hand med indelningsverket gick den lokala uppbörd af de
skattskyldigas naturabetalningsar, hvarpå förvaltningen byggde.
Enligt d:r Almquists framställning skilde man härvid på
»förläningar» och »beställningar». De förra buro i allo den gamla
medeltida prägeln. De utgjorde formen för den lokala
själfförsörj-ningen på naturahushållningens grund, fogden som själf skattefri
uppbar kronans ränta in natura och själf lefde därpå samtidigt
med att han förplägade sitt och kronans folk, lät brygga och baka,
salta ner samt i stigande grad äfven transportera och exportera de
inflytande naturapersedlarna. »Beställningarna» däremot
»utgjorde lön för en syssla, som ej behöfde stå i något samband med den
ort, från hvilken räntorna kommo befattningshafvåren till godo.»
En dylik ordning innebar uppenbarligen, att naturahushållningen
till stor del måste ha upphört inom det ekonomiska lifvet; och
utan större öfverdrift torde man därför kunna säga, att systemet
då hade förlorat sitt ekonomiska berättigande samt hufvudsakligen
var uttryck för en svåröfvervunnen slentrian. När inkomsterna
kunde disponeras för ändamål utanför orten, kunde de
uppenbar-lige lika väl flyta in i statens allmänna kassa, och orn det skett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
