Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30. 9. 1918 - Maktmedlens omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 DAGENS FRÅGOR
döljer sig en mycket betänklig verklighet. Vad som åsyftas är
nämligen de ondartade medgifvanden, som afpressats Sverige liksom andra
neutrala länder, och man möter här blott ett af de tusen uttrycken
för huru angelägna de hafsbehärskande makterna äro att ikläda det
vidtgående intrång på neutrala staters själfbestämningsrätt och
särskilt hela deras ekonomiska lif, som dessa makter under kriget
tillskansat sig, något slags karaktär af accepterade precedensfall och
erkänd folkrätt. Innebörden af mr Morris’ citerade vitsord om det
senaste handelsaftalet såsom, »en milsten i världens framåtskridande»,
klargöres sålunda genom ett yttrande i New York Times:
Från den internationella rättens synpunkt sedt är öfverenskommelsen.
ytterligare en bekräftelse på doktrinen om den sista destinationsorten, som
innebär, att ett blockeradt land icke kan tillåtas importera varor öfver hafvet via
neutralt område. Yttermera innebär öfverenskommelsen ett nytt erkännande
af principen, att en nation, som producerar lifsmedel, råmaterial och
fabriksvaror, har rättighet att förfoga öfver sina med nödvändighet begränsade
mängder för export på sådant sätt, att dess fiender icke ha gagn däraf.
Man ser här huru ohöljd denna önskan framträder att fastslå, att
svenska regeringen skulle genom dessa aftal underskrifvit en
folkrättslig doktrin, som ej allenast är ytterst betänklig för smärre stater
utan som till och med England ansett för sin egen trygghet
nödvändigt att söka folkrättsligt afvärja, i den mån Englands herravälde
på hafven och tryggade tillförsel däröfver ej var säkerställd. På samma
gång söker man fastslå, att svenska regeringen skulle ha erkänt en
princip, enligt hvilken hvarje grannstat till Tyskland för obestämd tid
framåt underkastar sig den ransonering och den för kontrollanterna
mycket profitabla kontroll öfver hela vårt näringslif, som nu
påtvingas oss. Vi veta därjämte genom bitter erfarenhet att
»principen att en nation, som producerar lifsmedel, råmaterial och
fabriksvaror, har rättighet att förfoga öfver sina med nödvändighet
begränsade mängder för export» i verkligheten betyder tvång i syfte
att bestämma öfver neutrala staters export af egna natur- och
industrialster.
I den utomordentligt betydelsefulla och belysande
prisrättsför-handling i London 1916 — Part cargo ex ss. Zamora — som
behandlades i Svensk Tidskrift för samma år å sid. 315 ff., förekom
vid behandlingen i högsta instans inför Privy Council en
replikväxling, klarläggande det perspektiv, som här öppnar sig. Den
engelske kronadvokaten framhöll i sin talan, hur ifrågavarande
folkrätt bildas. Utanför det område, som täckes af obestridda
rättsregler, tillkomma nya sådana genom att börja stadgas af den ena
eller andra staten. Domaren, lord Parker, frågade då: När sker
öfvergången från att rättsreglerna »börja stadgas» till att de »stadga»:
Kronadvokaten: När de allmänt accepteras af andra stater.
Domaren lord Parker: Regeringen utfärdar en förordning, och så, efter
någon tid och vid nästa krig, är den ett erkändt precedensfall och ingår i
folkrätten?
Kronadvokaten: Jå, alldeles, så går det till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
