Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30. 9. 1918 - De rödas författningsformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 DAGENS FRÅGOR
malt kläde var det här förvisso icke fråga om: det gällde en af
Europas mest demokratiska samhällskostymer.
Det nya är både ett och annat. Något mönster af system och
klarhet kan statsförfattningsprojektet icke göra anspråk på att
betraktas som, låt vara att det ju får tänkas suppleradt af andra stadgar.
På viktiga punkter gapar ett tomrum. Så ges ej besked orn
rned-lemstalet i det »högsta verkställande statsorganet», Finlands
folkkommissariat. Dess ordförande kallas »republiken Finlands
förman», presidenttiteln har tydligen fått falla för undvikande af
onyttiga liknelser med folkvalda »statsöfverhufvuden». Kommissariatets
befogenheter äro starkt begränsade och framför allt strängt
öfver-vakade af folkrepresentationen genom dess granskande organ, det
snart sagdt allestädes närvarande kontrollutskottet. Egentligen tankes
folkkommissariatet endast som ett slags interimistisk bestyrelse för
den verksamt ingripande folkviljan i »riksdagen», hvilket namn möter
ett par gånger, mötesterminologiskt färgadt, vid sidan af det
stilenligare »folkrepresentationen». Och denna är verkligen en regerande
riksdag i sin prydno. Den skall allt beställa: skall i händelse af
krig och konflikter »söka få sådan fara afvärjd», skall förhandla med
utlandet genom delegationer, sammansatta af partipolitiker enligt all
möjlig proportionell rättvisa, skall vidare till- och afsätta
ämbets-och tjänstemän i en utsträckning, hvars sannt demokratiska
möjligheter tydligtvis blott alltför partiellt träda i dagen i
statsförfattningens direkta bestämmelser. Men blir tillämpningen en
utspädning af grundlagens essenser, kan en smula fantasi tämligen lätt
öfverskåda följderna: ett ohejdadt angifvar- och favoriseringsväsen, en
osjälfständig och korrumperad ämbetsvärld, beroende till hand och
hals af den kompetens, som har sin fullmakt af röstsedeln. Högst
för 5 år åt gången få tjänsterna inom förvaltnings- och rättsväsende
besättas, och af allt att döma är det meningen att låta deras
innehafvare sitta i ständig oro för räfster och efterräkningar.
Diplomatiska representanter i utlandet, ledamöter af Högsta domstolen,
»förmännen» i kretsdomstolarna och »förmännen» vid universiteten
— alla utses de af den allsmäktiga folkrepresentationen och sitta
på dess nåd.
Om detta är radikalt så det förslår, så är det dock icke
socialistiskt. Däremot springer klasskampskaraktären upp till ytan i andra
paragrafer, t. ex. de som tillförsäkra kroppsarbetarna icke bara
strejkfrihet utan direkt grundlagsrätt att öfvervaka en blockerad
arbetsplats och tillse, att strejk- och bojkottpropagandan blir effektiv i de
olika fallen. Ännu äfventyrligare i sina tänkbara konsekvenser är
förbudet mot användande af offentlig militär- och ordningsmakt i
arbetstvister. De möjligheter, som här öppna sig för godtycket,
be-behöfva ju ej vidlyftigt framställas.
Naturligtvis är rösträtten obunden af hvarje som helst
inskränkning. Den ges åt alla medborgare året efter fyllda 20 år, hvilket
också senare blifvit en programpunkt för Finlands reformerade, i
somras framträdande socialdemokratiska parti. Utförligen stadgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
