Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det nationella i undervisningen. Af Wilh. Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 WILH. CAHLGREN
småstad, där en namnkunnig upsaliensisk naturvetenskapsman
för lekt och lärd utlade vissa kritiska befolknings- och
näringsspörsmål i våra dagars Sverige. Det var statistik och skildring
på en gång, nyktert i formen men fullt af underström,
sakkunnigt — såvidt man kan döma — i minsta detalj men
universellt till anläggningen. Så som Linné talade till sin samtid
skall kanske ingen svensk tala mer. Men det kan vara oss,
hans landsmän i sena led, beskärdt att någon gång känna en
fläkt af hans arf.
Den nutida fackmannen ser med andra ögon på en bergart,
ett skogsbestånd än Linné gjorde det på sina resor eller från
sin lärostol. Men själfva den vetenskapliga frågeställningen,
forskarens tysta och sinnrika möda, hela den stämningsvärld
han skapar kring sitt verk, skall fängsla lika omisskännligt nu
som förr. Och liksom begreppet »Linnés lärjunge» innefattade
alla yrkeskategorier, så skall också den nationella skola vi
sträfva till göra ett fornminne, ett medeltida altarskåp, ett
diktverk af våra egna till en fattbar, jå, eggande företeelse äfven för
den blifvande ingeniören och kontorsmannen eller den unga
kvinnan i hemmet, som en gång kanske blir mor för växande
små. Icke personen, som »Posten» eller »Kuriren» talar om,
icke den tekniska detaljen, som undandrar sig lekmannen, utan
det sammanhang, i hvilket en upptäckt, ett framsteg satts in
»är svenskt, är vårt, är det vi alla ha del i». Som det nu är,
blir man stundom mer än beklämd af bristen på växelverkan
mellan bildningens yrkesmän i vårt karga hemland. Kyrkan,
en gång hos oss i kulturens midt, isolerade sig. Nu tycks i sin
tur den frodiga, moderna teologin vara föremål för verklig
okunnighet äfven i de högsta bildningslager. Krigsmakten
förmådde ej tillgodogöra sig de värnpliktiges bildning. Hur har
det icke hämnat sig!
De som sörja öfver undervisningens oförmåga att grundlägga
nationell samhörighet torde dock väl så ofta tänka på den
materiella odlingen. I de s. k. Norrlandsfrågorna stå sedan
årtionden tillbaka tränade byråkrater och ideologer å ena sidan,
företagsamma men länge fritt kringströfvande bolagsledningar å den
andra i en ännu olöst konflikt. Skolan må här efter ringa
förmåga referera ståndpunkterna, konstatera hvad som skiljer,
förbereda något slags utjämning. Äfven andra politiskt-ekonomiska
fakta — om ock af mindre räckvidd — torde bekräfta, att vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
