Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1918 - Freden och framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 DAGENS FRÅGOR
något så omoraliskt och otidsenligt som resterna af vårt försvar. Det
kanske också denna gång kunde vara till mera gagn att besinna sig
en smula och söka klargöra för sig de verkliga förhållandena kring oss.
Det stora faktum vi ha att räkna med — trots det att den tyska
västfronten oaktadt alla motgångar alltjämt är obruten — är
otvifvelaktigt en fullständig seger för ententen och Europas utlämnande så
godt som på nåd och onåd åt de förbundna makterna. Hvilka äro
konsekvenserna häraf för oss och för Europa?
I ögonen fallande är då först det permanenta osäkerhetstillstånd
med oanade möjligheter för nationalitelstvister, som hotar att uppstå
genom de extrema nationalitetsidéernas seger öfver de historiskt gifna
staterna. I och med att Donaumonarkien sönderfallit, ha de
idylliska och fredliga Balkanförhållandena flyttats upp i hjärtat af
Europa. Den af Donaumonarkiens statsmän allt ifrån den äldre
Andrassy fruktade nyserbiska storstat, i hvars händer hegemonien på
Balkan kommer att falla, håller redan på att födas. Man torde kunna
utgå från, att denna nya strandägare vid Adriatiska hafvet kommer
att bereda en tämligen minimal glädje åt den heliga italienska
egoismen, äfven om i enlighet med det italienska konungarikets
traditioner dettas nederlag på slagfälten synas komma att krönas med en
segerfred. Det fordras heller ingen vidtsväfvande fantasi för att tänka
sig den lyckliga sammanlefnaden mellan det segerdruckna, moderna
Ny-Serbien och dess öfriga grannar enkannerligen Bulgarien och
Ungern. De humana och tillmötesgående former, som
nationalitets-Sträfvandena sedan gammalt tagit i denna del af världen, garantera
otvifvelaktigt en framtid af ostördt lugn och lycka under den
amerikanska nationalitetslinjalens hägn.
För sämjan mellan de ur det sammanstörtade Ryssland framgångna
randstaterna Polen, Ukrajna och Litauen har den föregående
historien knappast sörjt på ett tillfredsställande sätt; och den fredliga
öfvertalningen är tydligen ett medel att öfvertyga grannarna om
vederbörandes rättskraf, hvilket redan tycks ha fått vika för mera
handgripliga sådana. Den fredsbefordrande verkan af Polens,
Västpretis-sens och eventuellt det rent tyska Danzigs utbrytning ur det tyska
riket synes icke heller alltför påtaglig. Och liksom om
nationalitetsprincipens tillämpning ej medförde svårigheter nog, synes i rak strid
mot dessa Elsass komma att utan vidare öfverlämnas till Frankrike.
Härigenom sörjes för fortsatt friktion mellan ett af ålder krigslystet
Frankrike och ett revanchelystet Tyskland. Ty att demokratien —
om den nu håller sig i någon form — sannerligen ej utgör något
hinder för revanchekänslan, det borde väl ändå de senaste
erfarenheterna ha lärt oss. Genom att öfverlämna Elsass-Lothringen till
Frankrike ha England och Förenta staterna dessutom sörjt för, att
den tyska järnindustrien beröfvas ett af sina viktigaste
råvaruområ-den. Om en besvärlig konkurrent till rättens exekutorer därigenom
förlamas, kan å andra sidan icke bortses därifrån, att de svårigheter
som härigenom beredas det industrialiserade tyska riket måste
inrangeras bland oroskällorna i det nya Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
