Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Kontinentalsystemet och nutidens handelskrig. Af C. H. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 593
men utåt osäljbara varor, dess näringslif förfalla i ohjälpligt
kristillstånd och handeln alldeles ruineras. Eller, som det mycket
expressivt heter i en framställning tiil Frankrikes lagstiftande kår den
24 augusti 1807: »England ser sina varor afvisade från hela Europa
och sina fartyg, lastade med onyttiga rikedomar, irra omkring på de
vida haf, där de gjort anspråk på att enväldigt härska, under
fruktlöst sökande från Öresund till Hellesponten efter en hamn, som
öppnar sig för att mottaga dem.’
En dylik handelsafspårrning hade åtskilliga äldre förebilder: hvarje
sjökrig af någon omfattning var gärna förenadt med liknande
åtgärder fastän i mindre skala; särskildt bekant år ju den berömda
själf-blockaden från de araerikanska koloniernas sida mot England, telastens
bortvräkning i Bostons hamn 1778 och så vidare. Spärrningen var
då för tiden i en viss utsträckning mera möjlig än nu, då nämligen
de särskilda staternas hushållning i så hög grad hvilade på
sjålftill-räcklighetens grundval. Men genomförandet kräfde icke blott politisk,
makt öfver hela kontinenten, hvilken Napoleon för en kortare tid
kunde till nöds tilltvinga sig, utan framförallt en statsmaktens
auktoritet och en förvaltningens geiioinärlighet, som på den tiden voro
i oändligt svagare mått till buds än som ens nu statt tiil
förfogande. Med kännedom om, hur skrikande och bristfälligt
ransoneringsapparaten nu har fungerat inom de särskilda staterna, kan man
föreställa sig, huru pass effektiv denna politiska handelskontroll då
skulle blifva. I själfva verket blefvo de genom Napoleons Berlin- och
Milanodekret föreskrifna åtgärderna ytterst ofullständigt genomförda.
Vinstgifvande smuggling bröt öfverallt igenom de konstlade
fördämningarna: »hindra då huden att svettas!» utbrast konung Ludvig af
Holland, när hans mäktige äldre bror förständigade honom att hindra
den olaga trafik, som därstädes drevs. Själf öppnade Napoleon vägen
för konsekventa öfverträdelser, då han i statskassans intresse låt sälja
dyra licenser för import af förbjudna varor. Systemet undergräfde
sig själft, och upphofsman nen i egen person medverkade direkt till
resultatet. Med Rysslands politiska skilsmässa från Napoleon var
dess dagar ute, men redan dessförinnan hade det i stort sedt
fullständigt missh7ckats.
Besvärligast torde systemet verkat för de neutrala — vi ha
åtskilliga färska paralleller! De olika åtgärder, hvarmed England svarade,
gingo i ett och allt ut på, att pressa den neutrala farten in i dess
lydnad, så att ingen af England okontrollerad handel ägde rum med
den af Napoleon behärskade kontinenten men däremot samtidigt de
neutrala förmedlade den för britterna stängda export dit, som i
engelskt intresse behöfdes. I detta hänseende lyckades England ganska
fullständigt, och därför blef effekten för dess handel i hufvudsak
motsatsen till, hvad med systemet åsyftats. Dock först i längden —
till en början giort sig följderna af annat slag allvarligt märkbara.
Den kris, hvilken åren 1810—12 hemsökt Englands ekonomiska lif, var
visserligen icke, som Napoleon ville se det, ett tydligt bevis, att
spärrningen lyckats, och att öriket höll på att storkria af sitt onyttiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
