Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Ryska diplomatrapporter från Indien under världskriget - Det högre bildningsproblemet i vårt land. Af Anders Uppgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FKAGOR 019
att konungen af England i egenhändigt bref anmodat vicekonungen
att till emiren förmedla lians uppriktiga tack för dennes
välförhållande. Emiren sände då ett ilbud till Simia med anhållan att
få till sig överlämnat detta smickrande originalbref. Lissovski
fortsätter:
Då emellertid i själfva verket intet sådant bref existerade, så telegraferade
den i en ogynnsam situation försatte vicekonungen skyndsamt till London med
bud att ett dylikt bref måtte sändas, l väntan på brefvet kvarhölls emirens
ilbud som hedersgäst i Simia.
Turkarnes invasion i Persien uppjagade på sommaren ytterligare
stämningen i Afganistan, och den l september telegraferade
Lissovski: »Om det lyckas turkarne att taga Teheran eller intränga i
Afganistan, om ock endast med 4 eller 5 tusen man, så synes
Afgani-stans inskridande enligt indiska regeringens åsikt fullständigt ligga
inom möjlighetens område.» Ryssarnes egna öfver Turkestan
kommande informationer om läget plägade emellertid dementeras af
indiska regeringen, hvilket enligt Lissovski berodde därpå, att denna
ansåg en hufvuduppgift för sin utrikespolitik vara att ej låta
Ryssland få något att säga vid den afganska frågans lösning.
I den sista depeschen i samlingen (17/2 1917) tillråder konsul
To-manovski sin regering att i London framhålla nödvändigheten af att
göra slut på Afganistans ställning som oberoende buffertstat,
»förinta den härd för alla möjliga revolter och oroligheter, som
Afganistan hittills bildat». Några veckor senare var tsardömet störtadt
och ined detta dess aggressiva politik mot Afganistans oberoende och
de revolutionära strömningarna i Indien.
Om dessa ma till sist blott ännu ett depeschcitat anföras:
Lissovski rapporterar (2’3/7 1916), att »återkomsten af de infödda trupperna
efter kriget, sedan de lärt känna andra förhållanden, särskildt
genom beröring med det franska samhället, väcker ej ringa oro bland
engelsmännen, som äro böjda att i dem se idel blifvande myterister
och revolutionära». Den ryska diplomatien tangerar där ett
problem, som kastar sin skugga framför sig och i nuvarande stund
förmodligen lika mycket intresserar de angloindiska kretsarna som
den revolutionärt sinnade delen af den indiska intelligensen, hvilkens
demonstrativa upphöjande af de infödda truppernas bragder redan
denna Lissovski-depesch betecknade såsom särdeles påfallande.
De senaste läroverks- och universitetsreformernas inverkan
på studiearbetet vid våra universitet och högskolor har varit
föremål för mycken oro icke blott bland de akademiska
lärarne utan bland alla dem, som inse detta arbetes
ytterliga vikt och betydelse för vårt folk, särskildt i de tider, som nu stunda.
Svensk Tidskrift har från lektor Anders Uppgrcn haft nöjet mottaga
nedanstående inlägg, hvars optimistiska syn på saken är af intresse såsom en kontrast
till de mera nedslående betraktelser i ämnet, som hittills framkommit och
som torde vara allmänna inom akademiska kretsar. Den viktigaste sidan af
saken, nämligen de nuvarande studenternas förmåga af själfständigt akademiskt
arbete, till skillnad från examensläsning, har det material, som stått till f ö rf: s
förfogande, dock oundgängligen icke kunnat belysa. Frågan har tidigare varit
12. Svensk Tidskrift 1918.
Det högre
bildningsproblemet
i vårt land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
