Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Sigfrid Siwertz: Noveller - Elin Wägner: Åsa-Hanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 LITTERATUR
viklig undergång, den religiösa hängivenheten, släktkänslan, den
blygsamma och tysta självuppoffringen och den stolta oförmågan att av
praktiska skäl dagtinga med sitt samvete. Hans bok handlar om
tre olika representanter för denna utdöende livsåskådning, tre gamla
damer, som efter växlande öden genom omständigheternas makt
hamnat i en våning i ett gammaldags Stockholmshus, där de nu
framleva en tillvaro under ständig och heroisk strid med den
ogästvänliga verkligheten. Skildringen av dessa gamla ensamma och
övergivna vardagslivets hjältinnor är förträfflig; bäst tecknad är kanske
den skygga och drömmande Eurydike Berg, vilken en gång suttit
som härskarinna på en plantage på Mauritius och som nu efter att
av livet ha berövats allt, make, barn och egendom, funnit sin lycka
i en extatisk religiositet. Det är en gestalt, som man icke glömmer;
skildrad med särskilt stark känsla är scenen vid den gamla
väninnans dödsbädd, där författaren inlagt en serie säkerligen autentiska
dagboksanteckningar, som göra ett utomordentligt gripande intryck.
Som helhet betraktad har boken emellertid en svaghet: den är
alldeles för långt utdragen. Den extatiskt-svärmiska stämningen löper
onekligen därvid allvarlig risk att sjunka ned i farlig närhet av
upp-byggelsetraktaternas ton och anda. Så obetydlig som
händelseutvecklingen är tål den heller icke vid att spinnas ut alltför mycket
på längden. Men detta hindrar som sagt icke att boken trots detta
är ett betydande och intressant arbete, som givet får räknas till de
märkligare inom vår yngre prosalitteratur.
SIGFRID SIWERTZ’ nya novellsamling är mera lätt gods; men som
nästan allt vad Siwertz skriver är den i alla fall präglad av så
mycken friskhet att man har glädje av den i trots av att åtskilliga av
berättelserna äro tämligen flyktiga och skissartade. Det tema, som
Siwertz med förkärlek behandlar, livets och verklighetens
omedelbara reaktion mot stelnat formelväsen och romaneska fantasier, går
även igen i flera av dessa noveller. Bland de bästa av dem är den
förtjusande lilla berättelsen Klas och Bob, ett stycke beundransvärt
fint uppfattad barnpsykologi; därjämte bör även särskilt framhållas
skildringen Skonerten Josephinas sällsamma resa, en härlig
skeppar-historia, berättad med briljant humör och som alla goda
skepparhistorier nästan sannolik, åtminstone då man läser den för första
gången.
Med sin stora roman Åsa-Hanna har ELIN WÄGNER lämnat det
fält, där hon förut vunnit sina litterära framgångar, och övergått till
en helt annan, i våra dagars svenska prosadiktning så gott som
orepresenterad genre, nämligen den naturalistiska allmogeskildringen.
Undertecknad erkänner, att han icke trott mycket på hennes
möjlighet att med sin litet för journalistiskt anlagda talang åstadkomma
något värdefullt på detta område; desto angenämare är det
emellertid att konstatera, att hon icke endast lyckats utan att hon lyckats
alldeles förträffligt. Åsa-Hanna är en ovanligt gedigen folklivsskild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
