Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - Khakivalen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 81
många kretsar — borde val också ha gynnat samVade ansträngningar
från de kvinnliga väljarne att genomdriva valet av några bland
deras bästa kandidater. Som bekant blev emellertid resultatet, att
en enda kvinna blev vald, grevinnan Markievics på Irland, vilken
till på köpet som sinnfeinare ej kommer att göra sin mandaträtt
gällande och dessutom såsom gift med en i England icke nationaliserad
polsk undersåte icke var valbar. Mrs Despard, en av den engelska
kvinnorörelsens veteraner och som under decenniers uppoffrande socialt
arbete bland North Batterscas kvinnor blivit känd och personligen
högt uppskattad inom den valkrets, där hon sökte bli väld, nådde
endast ett röstetal, som föga översteg tredjedelen av de kvinnliga
väljarnas i kretsen och besegrades i denna typiska Londonska
arbetar-valkrets med lätthet av sin konservative motkandidat. Miss
Chris-tabel Pankhurst, den stridsgladaste av suffragettamazoner, besegrades
även hon, fastän regeringskoalitionens båda chefer sörjde för att deras
• egna partier till hennes förmån drogo tillbaka sina kandidater i
kretsen, förmodligen en belöning för hennes vilda krigspropaganda,
under vilken hon ej tvekat att utmåla lörd Grey och lord Robert
Cecil såsom tyskarnas trogna, mot eget land förrädiska verktyg i
utrikesministeriet. Sådana bedrifter voro henne naturligtvis till nytta
vid detta val, och hon var också närmare segern än någon av sina
medsystrar, men slagen blev hon likafullt. Betecknande är för övrigt,
att den allsmäktiga regeringskoalitionen, trots att kvinnorösträtten
genom drivits på regeringens initiativ, själv ej lät uppsätta någon enda
kvinnlig kandidat. Och väljarekvinnorna tyckas ej ha saknat dem;
de samlades i stället, som en annan förolyckad kvinnlig kandidat,
miss Macarthur, med blygsel konstaterar, kring de manliga
kandidater, som kraftigast slogo an på känslosträngarna, kring stiliga
officerare och våldsamma uppeggare av nationalhatet mot Tyskland.
Någon om politisk mognad vittnande debut gjorde ej Englands kvinnor
vid sitt inträde i det aktiva politiska livet.
Valrörelsen inleddes med Lloyd Georges skriftliga valkartell med
Bonar Law. Där accepterade den forne frihandelsivraren i princip
Joseph Ghamberlains tariffreformprogram, dock med reservation mot
livsmedelstullar, samt ställde home rule på en oviss framtid mot
löfte i gengäld om konservativ medverkan till ett endast i vaga
allmänna fraser antytt socialreformprogram, vilket enligt senare
upplysningar bl. a. kommer att omfatta nationalisering av järnvägar, andra
transportmedel i stor utsträckning och den elektriska industrien. Att
gammalliberalerna efter detta hade svårt att känna igen sin David,
kan ej förvåna; ban ingick ju, som en av dem yttrade, koalition
med Goliath, »and Goliath is the bigger of the two». På unionistsidan
var glädjen desto större. Lloyd George är icke, yttrade Bonar Law
i Glasgow, den man jag fordom trodde honom vara, och en av
tariffreformens ivrigaste förespråkare lät i valstridens larm undfalla sig
ett oförsiktigt formulerat och sedan på den liberala sidan ideligen
citerat jubelrop: »vi ha omvänt vår store motståndare från frihandeln».
Mandaternas fördelning låg denna gång mer än någonsin förr i parti-
G. Svensk Tidskrift 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
