Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Krigets oväntade avkomlingar. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGETS OVÄNTADE AVKOMLINGAR 111
nya områden, alldeles på samma sätt som den religion, folken
omfattade, i det förra fallet blev deras s. k. intresse. Om
folken liksom om individerna gäller, att de måste »bruge Mesters
mening som udhrengsskilt», fylla den uppgift världsordningen
tilldelat dem. Att detta i en mängd fall ej kan ske utan stora
offer av folket, är visst och sannt; men det behöver väl ej
närmare utvecklas, att inga stora vinningar för mänskligheten nås
utan stora offer och att blott det folk är något värt i
mänsklighetens utveckling, som förstår att göra dylika offer, de må
enligt vanlig realpolitisk uppfattning ligga inom ramen för
landets intresse eller ej.
Bästa exempel på hur en stat kan ha uppgifter utanför sig
själv utgöra kanske sådana fall, då staten varit med om att bilda
en annan stat, såsom exempelvis i vår tid Preussen, kärnan i
det nya Tyska riket, eller under Medeltiden Tyskland,
medelpunkten i det Heliga romerska riket av tyska nationen. Att
det nya Tyska riket var värt en uppgivelse av det specifikt
preussiska skulle väl sålunda de flesta tyskar i nutiden vilja
hålla med om. I beundransvärd konsekvens av sin allmänna
ståndpunkt företräder emellertid Meinecke motsatt ståndpunkt
och utdömer exempelvis J. G. Droysens tanke om det tyska
inslaget som ledtråd i Preussens politik såsom »opreussisk och
opolitisk» — att den är ohistorisk är en annan sak, som ej hör
hit. D. v. s. han menar, att Preussen såsom stat var
förhindrad att ställa som sitt mål att uppgå i en högre enhet, detta
fastän staten i fråga rent av från början kommit till som en
utbruten del av denna enhet. I analogi härmed äro flere mycket
framstående tyska historiker böjda att betrakta hela det
medeltida kejsardömet som en irrväg för den tyska kungamakten.
En utomstående däremot kan svårligen undgå att hysa den
uppfattningen, att universalmoiiarkien i sin glans’ dagar utgjorde
ett så viktigt led i den västerländska kulturen, att en av
Tysklands stora insatser bestått i att hålla den uppe i många
århundraden. Den rena statsdyrkan leder emellertid konsekvent
till förnekelse av ännu mer elementära historiska företeelser,
främst av de mest universalistiska bland historiens bildningar:
kristendomen och det romerska världsväldet. I ljuset härav
förefaller åskådningens begränsning kanske mest påtaglig.
Med detta är givetvis ej i minsta mån antytt, att en stat med
vilja och förmåga att göra sitt inflytande gällande till det godas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
