Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Krigets oväntade avkomlingar. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 ELI F. HECKSCHER
Europa i fred skådat sedan Napoleons tid, eller som alternativ
härtill: bolsjevismens invasion. Under dessa förhållanden har
man svårt att förstå, hur någon ansvarsmedveten människa kan
vilja avväpna, hur mycket han eller hon än må längta efter ett
slut på den blodstid vi genomlevat.
Däremot är det å andra sidan klart, om man eljest är med
på de synpunkter som här framförts, att det måste vara slut
med likgiltigheten för de överstatliga organisationerna, ty utan
sådana förefaller det hopplöst att ens till någon del komma ur
det nuvarande eländet. Utan tvivel är det, i synnerhet för
osamrnansatta naturer, svårt att på en gång vara försvarsvän
och ärligt arbeta på att stärka de organisationer, som skola
ersätta uppgörelserna genom makt med uppgörelser av annat slag.
Men ingen som helst motsägelse ligger däri, och om båda delarna
äro lika oumbärliga, måste man också ta båda till hjälp.
Såvitt jag förstår, går det ej heller och är ännu mindre
välbetänkt att överlåta dylika omsorger åt stormakterna. De
bildningar, som komma till stånd på det senare sättet, löpa
mycket större fara att missbrukas än de som upptas av mindre
stater; och även om utsikterna, Gudi klagat, ej äro stora att få
mäktiga stater att lägga några band på sin självrådighet, är det
dock en möjlighet, att de visa aktning för idéer, som de själva
bekänna sig till, när dessa föras fram från håll, där man ej
befarar fientliga avsikter. Dessutom ha dylika strävanden, där
de äro ärligt menade, långt större motstånd att övervinna inom
en stor stats gränser än inom mindre stater och ha därför all
utsikt att leda till ingenting, om de ej upptagas av de senare.
I den mån något av verkligt värde kommer till stånd på
denna väg, förefaller det alldeles berättigat att de särskilda
ländernas självbestämningsrätt kringskäres, ty därförutan kan
intet av vikt gärna tänkas genomfört. Men förutsättningen
är också, att alla stater binda sig på samma sätt och att det
hela ej blir en förevändning för det stormaktstyranni vi nu
lidit under i mer än fyra år. Vägen är full av faror, men den
måste beträdas, om vi någonsin skola komma ur det nuvarande
tillståndet. Allra minst kunna de mindre och under kriget
neutrala staterna fritaga sig från skyldigheten att söka skapa en
jordmån varur ett lyckligare samhälle en gång kan blomstra upp.
Lisjö, Surahammar, Nyårsafton 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
