Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Ur fjolårets historiska produktion. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 LITTERATUR
ån vare sig det omåttliga berömmet förut eller hatet och avfallet
för närvarande mäktat prestera. Ett gott tillfälle att lära känna den
inre sidan av hans personlighet erbjuda dessa intima familjebrev.
Naturligtvis säga de icke allt, och framför allt får man aldrig begära,
att i dem finna brevskrivaren helt avspeglad. Det har sagts många
gånger men kan icke nog upprepas, alt en handlingens man skall
ses i sin gärning, Bismarck sålunda som diplomat, parlamentariker
och statsledare. Men mycket av livsverket blir bättre fattbart, når
det kan belysas också från den handlandes inre.
De Bismarckska förtroliga breven höra till det friskaste och
tilllika skäraste, som litteraturen överhuvud erbjuder. Överallt möter
i dem en ursprunglig personlighet med obändig handlingslust, kallt
och klart förstånd men ock varmt och innerligt känsloliv. Bismarck
ger här sig själv, fri från konvenans och förkonstling, nödgad av ett
obetvingligt behov att vara fullt och helt sann gentemot sin trolovade
och maka. Det är i själens tillkämpade harmoni han har den styrka,
som låter honom utan klenmod möta alla öden på den stora
skådebana, dit hans brinnande pliktkänsla drivit honom. Därför känner
han sig också fullt uppriktigt som redskap i en högre styrelses hand
och ser i sina bästa ögonblick med vacker anspråkslöshet på sitt
eget verk, med erkänsam sympati även töi\motståndarna. För visso
var det icke bara evangelium; familjearkivet på Friedrichsruh gömmer
säkert blad, som skulle låta även mindre vackra egenskaper komma
till synes, men det finnes ingen anledning anta, att totalbilden skulle
genom dem väsentligen ändras. Och vilken mästerlig skildrare är han icke!
De svenska skogsidyllerna från Näsbyholm och Tannsjönäs
(översättningen har felaktigt Tomsjönäs) i augusti 1857, äro de verkligen
tecknade av samme stridslystne preussare, som några veckor förut rörde upp
dammet på de oändliga papperstravarna å förbundsrådets gröna bord
i Frankfurt? Eller kan någon ana, att badgästen från Biarritz, som
med några förtrogna ryska vänner njuter havsstrandens friska sälta,
utflykter i den blommande ljungen och härliga musikaftnar (augusti
1862), innan två månader förflutit skulle under devisen »Blut und
Eisen» upptaga kampen mot en förbittrad parlamentarisk majoritet?
För svensk läsekrets måste man beklaga, att icke breven
samman-bundits genom kortfattade upplysningar om tid och personer. Vår
publik är nog icke i allmänhet tillräckligt förtrogen med de händelser,
varunder breven skrivits, för att utan sådan ledning kunna fullt
njuta av deras innehåll eller rätt tillgodogöra sig deras blixtglimtar
över en och annan märkligare situation. Blir den synnerligen
värdefulla samlingen beaktad så, som den förtjänar, får en senare ny
upplaga icke försumma att rätta denna brist. Den som ej ryggar
tillbaka för originalspråket kan man emellertid, särskilt i avvaktan
härpå,, ej nog livligt råda att taga kännedom om den långt
rikhaltigare originalpublikationen (Fiirst Bismarcks Briefe an seine
Braut und Gått i n 5:e uppl. 1916), som också åtföljes av en
särskild liten volym förklaringar av Bismarcksspecialisten Horst Kohl.
Carl Hallendorff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
