Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 10. 3. 1919 - Den kroniska ententen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
10. 3. 1919.
I Paris råder för närvarande en stämning av det
slag, som profeten Jesaja skildrat med de
bekanta orden: »de skola glädjas, såsom man glades under skördetiden,
såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte». Inom och utom
segrarnes krets betages nog mången fullt uppriktigt av en renare
glädje, av hoppet orn att nu äntligen »allt krig med storm och blodig
klädnad skall uppbrännas och av eld förtärt varda». På de
besegrades sida däremot förefalla nog andra utsagor av Jesaja mera
tilllämpliga, exempelvis den omedelbart efter juldagsepistelns fredsvision
kommande skildringen av den hårda verkligheten: »Man rövar åt sig
till höger och förbliver dock hungrig, man tager för sig till vänster
och bliver dock icke mätt.» Eller rent av det hotfullt varnande
ordet: »Ve eder, som stadgen orättfärdiga stadgar och med allt edert
skrivande skriva allenast våldslagar för att vränga de ringas sak».
Så fula, redan av den gammaltestamentlige profeten brännmärkta
syften har man ingen rätt att tilltro fredens diktatorer i det nya
förbundets tid, men den faran kvarstår i alla fall, att det praktiska
resultatet av konferensen för de utanför den privilegierade kretsen
stående i mycket kommer att té sig som »våldslagar» och att det
drömda folkförbundet, till dess segrarnes hjärtan förvandlas, närmast
tager gestalten av »en kronisk entente» — för att citera en tysk
bedömares bittra ord om Parisutkastet till författning för nationernas
förbund.
Rättvisligen måste erkännas vidden och betydelsen av många
bland de nya garantier detta utkast söker bereda åt världsfreden.
Där stadgas sålunda ett skickligt hopfogat system av
rustningsminskning, kontroll över rustningsindustrien, skiljedomstol,
förlikningsförfarande, blockadhot och nödtvungen offentlighet för alla traktater,
som skola anses bindande — allt moment i en internationell
organisation för krigsutbrottens försvårande, vars värde man lättast inser, om
man tänker sig, att den förefunnits och funktionerat sommaren 1914.
Men samtidigt överlåtes detta fredsövervakande åt ett exekutivråd, i
vilket de fem segrande allierade stormakterna dominera och där åt
övriga stater tilltänkas endast statist- eller drabantroller. I fråga
om Tyskland behärskas projektet alltjämt av krigsårens
lättförklarliga misstro med den påföljd, att i den nya författningen insmugit
Den kroniska
ententen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
