Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Pariskonferensens teori och praktik. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 VERNER SÖDERBERG
Ingen enskild nations eller grupps av nationer speciella eller separata intresse
kan göras till grundval för någon del av uppgörelsen, om den ej stämmer med
allas gemensamma intresse.
Det kan ej få finnas några förbund eller allianser eller speciella avtal och
överenskommelser inom nationernas förbunds allmänna och gemensamma
familj.
Och särskilt kan det ej få finnas några speciella själviska ekonomiska
kombinationer inom förbundet och intet användande av någon form av
ekonomisk bojkott eller uteslutning annat än som den ekonomiska makt att
bestraffa genom uteslutande från världens marknader, som kan anförtros åt själva
nationernas förbund som ett medel för disciplin och kontroll.
Alla internationella överenskommelser och fördrag, av vad slag de vara må,
måste i sin heluet göras kända för den övriga världen».
Till de ledande grundsatser, vilka avtalades som normer för
fredsvillkoren, få väl även räknas uttalandet i Baltimoretalet
den 6 april 1918 om att freden borde bli »en fred, i vilken den
starke och den svage skola behandlas lika», och följande i samma
tal givna utfästelse:
>Vi äro beredda, när den skriftliga uppgörelsen sker, att vara rättvisa mot
det tyska folket, handla rätt och billigt mot den tyska makten liksom mot alla
andra. Det får icke finnas någon åtskillnad mellan folken vid den slutliga
domen, om den överhuvud skall bli en rättvis dom. Att föreslå något annat
än rättvisa, opartisk och lidelsefri rättvisa, åt Tyskland vid något tillfälle,
hurudan än krigets utgång må bliva, skulle vara att uppgiva och vanhedra vår
egen sak. Ty vi fordra intet, som vi icke äro villiga att själva medgiva.»
De sista raderna i detta uttalande kunna vara lämpliga att
ha i minnet vid tanken på den räfst i fråga om krigföring och
krigsfångebehandling, som bebådats, ävensom rörande det nu
enligt uppgift övergivna projektet om undersökning rörande
krigets orsaker med eventuella straffåtgärder mot dess
överbevisade upphovsmän.
Så långt de dokument vari de »klart definierade principer»
kodifierats, vilkas »öppna erkännande» enligt president Wilsons
förklaring i meddelandet om adriatiska frågan, låg till grund
för fredsinitiativet. I samma aktstycke har han högtidligen
försäkrat, att »freden med Tyskland har ej endast i stora drag
uppgjorts, utan noggrannt formulerats i enlighet med dessa
principer», och han gav därvid Bragelöftet, att »den kommer att
slutas enligt principerna i fråga». De meddelanden, som
sipprat ut rörande konferensresultaten, ha emellertid som bekant
alstrat allvarliga tvivelsmål härom. Här må blott i avvaktan
på den klarhet, som nu ej kan dröja länge, några få av dessa
tvivelsmål antydas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
