Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Panamerika. Av Ivar Högbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PANAMERIKA 259
gående torrhet. Han visar sig vara mycket helast inom skilda
områden — han har användning både för grekiska gudomar
och den nordiska mytologiens Ygdrasil i sitt bildrika språk,
och han citerar klassiska tänkare och moderna politici av de
mest vittskilda typer. Men inför den ställning, som han intar
till rasproblemen, skulle man anta, att denne intellektuelle
kosmopolit kanske har något incablod i sina ådror.
Sydamerika hotas enligt Calderon av tre faror: den
nordamerikanska, den tyska och den japanska. Han fäster emellertid
föga avseende vid tysk merkantil penetrering jämförd med
Förenta Staternas förmynderskap. Såväl Nordamerika som
Tyskland äro handlingskraftiga nationer, vilka the strenuous life fört
till storhet, men Tyskland ligger så fjärran, och en enkel
beräkning av framtida styrkeförhållanden mellan germansk och
romansk nationalitet i Sydamerika måste komma faran av de
tyska kolonibildningarna äfven vid den största tänkbara
inflyttning att synas minimal.
Förenta Staterna däremot posera i en för sydamerikansk
självkänsla obehaglig ställning av big brother, som knappast
skyler det förakt som yankeen i gemen hyser för den indolente
iberen och än mer för blandblodet. Häri ligger också en djup
klyfta mellan nord- och sydamerikanskt lynne och uppfattning:
å ena hållet en orygglig rasinstinkt och å den andra en mycket
långt gående tolerans, som på sina ställen fört till så gott som
fullständig assimilation av de färgade folkelementen.
Dessa och andra divergenser framhåller Calderon, och han
visar på Europa och särskilt på Frankrike (något som renderat
boken ett företal av Poincaré) såsom motvikt mot ett ensidigt
nordamerikanskt påträngande.
Tack vare att intrycken från det honom närmast liggande
observationsfältet, Peru, blivit dominerande, fäster den citerade
författaren mer avseende än de flesta vid den gula faran. För
ett tiotal år sedan funnos i Peru 60,000 kineser och 6,000
japaner, och sedan dess torde antalet ha ökats åtskilligt.
Syd-arrfferika har visat sig äga större förmåga än någon annan
världsdel att sammansmälta olika färgade raser, den vita, den
svarta och den röda; men vart än den gula rasen tränger sig
fram i världen, så håller den sig isolerad och beblandar sig
endast i undantagsfall med de andra. Därför får den
kinesiska och japanska inflyttningen en annan betydelse än den skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
