Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Tre essaysamlingar. Av O. Wieselgren - Fredrik Böök: Essayer och kritiker 1917—18 - Per Hallström: Konst och liv - Harald Nielsen: Tegn och Gerningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
TRE ESSAYSAMLINGAR
Ungefär samtidigt ha för någon tid sedan utkommit essaysamlingar
av Fredrik Böök, Per Hallström och Harald Nielsen (Fr. Böök:
Essayer och kritiker 1917—18; Per Hallström: Konst och liv,
litterära och politiska essayer; Harald Nielsen: Tegn og
Ger-ninger). Alla tre äro författare som för de yngre högerriktningarna
i sina respektive länder spela en betydande roll men som av den
motsatta sidans anhängare sällan nämnas utan mer eller mindre
öppet framträdande förargelse, för att nu icke välja något starkare
uttryck. Det kan därför ha sitt intresse att sammanställa deras nu
utkomna arbeten för att konstatera, såväl i vilka punkter de
sammanfalla som hur de skilja sig från varandra.
Det är lätt att se, att Böök av de tre är den som närmast och
omedelbarast står i förbindelse med vetenskapen. Han är visserligen
lika mycket som de båda andra fascinerad av vad Goethe kallade
»die Forderung des Tages», men hans sätt att realisera denna är
mindre direkt än hans bägge meningsfränders. Den böjelse för
polemik, som under hans tidigare verksamhet karaktäriserade honom,
har så småningom försvunnit eller åtminstone i högst väsentlig grad
minskats: han föredrar numera att markera sin ställning icke genom
journalistisk omedelbarhet utan så att säga genom indirekt metod. Sin
starka sympati för germanskt väsen och sin djupa beundran för germansk
kultur dokumenterar han i sina studier över Bismarck, Gottfried Keller
och Ernst Moritz Arndt — samtliga för övrigt såväl psykologiskt
som stilistiskt fullkomliga mästerstycken av essayistik. På samma
sätt ger han uttryck åt sin människouppfattning i studierna över de
bägge egendomliga, i all sin kantighet dock både intressanta och
originella personligheterna Leonard Fredrik Rääf och Christian Wåhlin.
Mellan raderna är det icke svårt att läsa en viss undermening:
författaren vill med sin framställning slå ett slag för den markerade
individualitetens rätt att göra sig gällande i livet, samtidigt med
att han riktar en udd emot liberalismens slätstrukna och
genomsnittliga karaktärsuppfattning. Detta dock icke så att fatta som skulle han
på något sätt leka kurragömma med sina läsare; tvärtom är hans
mening så klar man kan begära, om den också inte tar samma
positivt polemiska form som hos Per Hallström eller Harald Nielsen.
I ett par fall har Böök emellertid ävenledes direkt gripit in i dagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
