Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 30. 6. 1919 - Sekretess och politisk ärlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 DAGENS FRÅGOR
avtalet, till dem telegrafera sitt: »Regeringen hemställer, att avtalet
och Govering Letters icke publiceras, men att gemensam kommuniké
angående innehållet utarbetas och samtidigt publiceras efter
ratifi-cering». När sedan de magra kommunikéförslagen anlänt till
Stockholm, låter han den 15 juni ytterligare telegrafera, att den av herr
Marcus Wallenberg redigerade kommunikén komme att meddelas den
svenska pressen med ett par smärre ändringar, och att den engelska
— ännu magrare — kommunikén ansåges »fullt tillfredsställande»,
samt tillägger: »Sök förmå Amerika och andra ententeländer att giva
kommunikén i samma form som Englands, så att intet därutöver
publiceras.,» vilket också hade önskad effekt, i det att det engelska
utrikesministeriet anmodade sina allierade att »publicera liknande,
men intet därutöver».
De uppseendeväckande fakta, som sålunda kommit i dagen, hava
givit anledning till mångahanda reflektioner.
Sådana anknyta sig helt naturligt både till telegramväxlingens egen
innebörd i och för sig i fråga om hemlighållandet och till dess
oöverensstämmelse med vad regeringen sommaren 1918 lät förkunna om
anledningarna därtill. Från regeringshåll eller från regeringspressen
ha naturligtvis förklaringar försökts, men med föga verkan. Även
regimens trognaste anhängare hava måst erkänna, att de beträffande
orsaken till kommunikéns knapphändighet blivit lurade av regeringen,
när all skuld lades på ententemakterna. Ty att justitieministern
nu i dechargedebatten meddelat, att i konceptet till hans Östersundstal
stod, att knapphändigheten icke »endast» berott på den svenska
regeringen, hjälper här icke, eftersom detta betydelsefulla »endast»
saknades i de samtida referaten av talet, utan att han ingrep; och
vad beträffar, att statsministern åberopat att han i en
andrå-kam-mardebatt den 16 januari 1919 — alltså sju månader efter
kommunikén — också inflikade ett liknande »icke ensamt» i ett sitt anförande
i frågan, så visar detta endast, att orden hos en formuleringsskicklig
»statsman» understundom kunna vara till icke endast för att täcka
tankarna utan även sanningen. Ända dittills lät man utan vidare
hela landet leva i den förvillelse, som sommarens pressinspirationer
och valtal förorsakat!
Men innehåller ens detta så länge fördolda »icke endast» hela
sanningen? Ha ententemakterna alls någon skuld i det passerade?
Kan man, just efter vad som tidigare passerat i saken, över huvud
på det viset värdesätta regeringsförklaringar eller
regeringsinspirationer? I varje fall giva åtminstone icke de senast gjorda försöken
att förklara telegramväxlingens innebörd någon anledning därtill.
Påståendet, att avtalets hemlighållande skulle varit den ständiga
förutsättningen under hela förhandlingarna, faller uppenbarligen av flera
skäl platt till marken. Avtalets tillämnade roll av regeringens stora
trumf uti inrikespolitiken är ett sådant skäl; ett annat det faktum,
att de i modus-vivendi-avtalet utfästa både importkvantiteterna och
motprestationerna på sin tid ganska noga offentliggjordes; ett tredje,
att det Hellnerska telegrammets: »regeringen hemställer» om icke-pu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
