Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 30. 6. 1919 - Den tyska flottans självmord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 DAGENS FRÅGOR
urladdade sig mot de egna ledarne. Besläktad därmed är hans kritik
av den under kriget införda mildringen i disciplinen, som tog sig
uttryck i lindrigare strafformer, uppskov med utkrävandet av ådömda
straff och icke minst de med tysk precision återkommande
amnestiförklaringarna på kejsarens födelsedagar, vilka rentav uppgivas ha
medfört en regelbunden ökning i förseelserna vid tiden före d. 27 jan.!
Hans åsikter om den militära rättskipningen kunna ju sammanhänga
med den antydda ensidigheten i uppfattning, men de erfarenheter, som
han omtalar, äro i varje fall ägnade att uppmärksammas av våra
humana krigslagstiftare.
Om också förf. betraktar dessa förhållanden som »huvudgrunderna»
till vad som inträffade, är han dock icke blind för de speciella
förhållanden, som dessutom uppluckrade marken inom hans vapen. Här
gjorde sig på grund av sjökrigets gestaltning bevaknings- och
skyddstjänstens tröstlösa enformighet än starkare gällande än i skyttegravarna,
och vanan och erfarenheterna från det civila sjömanslivet gjorde tvånget
svårare att fördraga. Befälsförhållandena på de stora örlogsskeppen
försvårades därigenom att undervattens-, minsvepnings- och luftvapnen
drogo till sig allt flere av de dugligaste krafterna, som i allt större
utsträckning ersattes med helt unga officerare eller reservofficerare,
som icke alltid ägde tillräcklig erfarenhet. Fartygens koncentrering
till de få örlogshamnarna med ty åtföljande rika tillfällen till umgänge
med varvsarbetarnas skaror gjorde också agitationsarbetet lätt, i
synnerhet som besättningarna till stor del rekryterades från
socialdemokratins säkraste härdar och en effektiv övervakning på de stora
krigsskeppen icke lät sig göra
Redan sommaren 1917 inträffade som bekant ett myteriförsök, i vilket
politici tillhörande de oavhängiga socialisterna åtminstone indirekt voro
inblandade. Försöket nedslogs, men agitationen fortgick i försiktigare
former, tills olyckshösten 1918 med dess löften om en säkrare skörd
ökade dess intensitet. Vad som då gav upphovet till utbrottet var
ryktet om en åsyftad dödsraid mot den engelska flottan till
förekommande av flottans utlämning vid det väntade vapenstilleståndet.
Enligt förf. var visserligen detta rykte en fullständigt grundlös
förvrängning av en planerad framstöt till stöd för lanttruppernas
pågående utrymning av den belgiska kusten. Men det användes skickligt
i agitationen, som å andra sidan vinkade med de av den internationella
socialismen i ententeländerna befrämjade fredsutsikterna. Flygbladen
strömmade in över fartygsbesättningarna, och ljussignaler från däck och
sidofönster sändes från skepp till skepp, organiserande en samfälld strejk.
Då så den 30 okt. eskadern i Wilhelmshaven fick order att lätta
ankar, utbröt myteri på slagskeppen Timringen och Helgoland, och
endast med hot om torpedering tvungos myteristerna till kapitulation.
På andra fartyg vägrade man att elda pannorna längre än till höjden
av Helgoland, och de upproriska hade triumfen att se det avsedda
flottföretaget inställt. Om dessa händelser torde icke något då stått att läsa
i svenska tidningar. Ett par dagar försenade nådde oss däremot
underrättelserna om händelserna i Kiel d. 3 nov., då landpermitlerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
