Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Sankt Olof och trollet. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANKT OLOF OCH TROLLET 329
frekvens av Olofsbilder inom ett område, som visserligen av
ålder var en av helgonets viktigaste kultmarker. Främmande
och inhemska mästare ha snidat och målat honom. Men oftast
icke blott honom.
Den vanliga framställningen av Sankt Olof visar oss honom
trampande på en liten kuvad, nedtryckt figur av vanskapta eller
fantastiska former: än en hopkrupen liten man, stundom med
en rundkullig hjälmhatt, än en fyrfotad, besvansad drakkropp
med människohuvud, vilket ibland i likhet med Sankt Olofs
eget prydes av krona, ibland av ett slags rund barettformad
huvudbonad; å det präktiga Köpingsskåpet bär vidundret därtill
guldband om halsen. Man har i dessa två typer velat se till
sin grundidé genomgående skilda ikonografiska motiv,
måhända med rätta, men alldeles säkert är det icke. Draken har
tolkats som symbol för konungens forna, besegrade och avsvurna
hedniska jag. Dvärgen har ansetts avbilda trollet Skalle, som
omtalas i den i Nordskandinavien vida spridda, till många kyrkor
knutna byggnadssägen, som gör Sankt Olof till byggmästare
och trollet till hans namnlöse men till slut lyckligt avslöjade
kompanjon, ett ganska troget motstycke till de sydligare
sägnerna om Finn från Lund och andra orter. Å andra sidan har
Ludvig Daae i sitt ypperliga lilla arbete om Norges helgon
(1879) uttalat en åsikt, som icke söndrar troll- och
drakmoti-ven utan i bägge ser »et symbol paa det overvundne hedenskab».
Att man också i de äldre tider, då de medeltida hågkomsterna
levde ett friskare liv och gemene man ännu med vördnad
nalkades Olofsbilden i kyrkan, icke gjorde den strängaste skillnad
på motiven visas tillfyllest av en utsago av hälsingeprosten
Olof Broman. I sitt topografiska storverk Glysisvallur
omtalar han de många Olofsbilderna i kyrkorna. Helgonet
framställes, skriver han, »trampandes på ett illa grinande troll, om
vilket bergtroll åtskilliga sägner finnas månde, av vilka den
sannolikaste synes vara, sorn uttyder detta om den avgudadyrkan
och hedendomen, som denna Olof Haroldsson här i Norden
utrota sökte, men den underbaraste som är om den stora
kyrkans byggnad i Trondhjem, vilken bergtrollet Scalle efter ett
visst ackord med denne Sankt Olof upprättade, vilken sägn för
dess vidlöftighets skull här inte införes». Ganska säkert hade
Broman sett Olofsbilder med den krönte draken, men
synbarligen ansågo han och många hans samtida, att också denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
