Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nya bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 VERNER SÖDERBERG
monarkiens önskningar uppfyllda; »genom svaret bortfaller varje
skäl till krig». Österrike kunde nu endast kräva en pant,
t. ex. en tids ockupation av Belgrad, för löftenas uppfyllande.
Och på kopian av den serbiska svarsnoten hade kejsaren
antecknat :
En briljant prestation för en frist på 48 timmar! Det är mer än man kunde
vänta. En stor moralisk framgång för Wien, varje krigsgrund bortfaller, och
Giesl hade lugnt bort stanna i Belgrad. Efter ett sådant svar (»daraufhin»)
skulle jag aldrig ha befallt mobilisering.
Såsom några blodtörstiga krigshetsare framträda sannerligen
ej de båda monarkerna i dessa aktstycken, men ingendera ägde
kraft nog att taga ledningen och föra den egna fredsviljan till
förverkligande.
Österrikes ultimatum till Serbien och det bryska avvisandet
i Wien av de långtgående serbiska eftergifterna gjorde det
österrikisk-serbiska kriget oundvikligt. Att detta växte ut till ett
världskrig berodde på mängden av hopade brännbara ämnen:
Rysslands beslut att tilltvinga sig väldet vid Bosporen (varom
den nya tyska vitboken publicerar märkliga ryska aktstycken
från mars 1914), Rysslands intima samverkan med Serbien i
dess annexionssträvanden (jämför en mängd aktstycken i samma
dokumentsamling och den i Berlin fram till maj 1914 verksamme
serbiske diplomaten M. Bogitjevitjs intressanta arbete
Kriegsur-sachen, Ziirich 1919), Frankrikes revanchebegär och den
projekterade rysk-engelska marinkonventionen med dess planer på
samverkan för rysk trupplandsättning i Pommern (de
viktigaste akterna därom i den tyska vitboken). Därtill kom
Tysklands obenägenhet att i tid dämpa österrikiska krigspartiets
preventivkrigsplaner (den tyska aiisvarskommissionen erkänner — se
Vitboken, sid. 62 — 63 — att den starka påtryckning, som
började den 28 juli, kunnat och bort vidtaga åtminstone ett dygn
tidigare). Oundvikligt blev emellertid kriget först genom den
allmänna ryska mobiliseringen, och det dunkel, sorfl hittills vilat
över denna, börjar nu så småningom att skingras.
Utrymmet förbjuder ett närmare ingående på denna ytterst
invecklade fråga. Här må dock till sist antydas, att
engelsmannen Omans förtjänstfulla utredning (se ovan) och framför allt
tysken professor Robert Hoenigers ingående forskningar (ett par
uppsatser i Deutsche Rundschau, april och augusti 1918, samt
det instruktiva, med massor av ryskt material dokumenterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
