Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 30. 9. 1919 - Nationalitetsstriden i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 379
ning. Vid sidan av de talrika allmogerepresentanterna — kloka och
betrodda män från de svenska Itygderna — återfunnos där både de
gamla beprövade ledarna — friherre R. A. Wrede, bankdirektör Emil
Schybergson, magister Eric v. Rettig m. fi. — och den unga
nationella rörelsens drivande krafter — pastor Moliis-Mellberg, doktorerna
G. Nikander och H. J. Ekholm m. fl. Vid sin första session, som
varade 10 dagar, den 19—28 maj, genomgick folktinget det svenska
nationalitetsprogrammet i dess helhet och fastslog i detalj, huru
landets svenska befolkning önskar få de nationella och språkliga
förhållandena ordnade. — Folktingets mandat varar, tills de svenska
nationalitetskraven blivit uppfyllda, dock ej längre än tre år, och för
den tid det icke är samlat har en Il-manna fullmäktignämnd
uppdraget att bevaka de svenska intressena.
Medan finlandssvenskarna sålunda fixerat sina krav och även
vidtagit förberedelser, som visa, att de icke ämna nöja sig med blankt
avslag eller tomma löften, ha icke heller statsmyndigheterna kunnat
undgå att ägna den brännande nationalitetsfrågan allt mera
uppmärksamhet. När ministären Paasikivi sommaren 1918 framlade sitt
förslag till monarkisk regeringsform, voro där medtagna några
stadganden, som avsågo att i vissa kardinalpunkter tillmötesgå svenskarnas
nationella yrkanden. Förslaget röstades emellertid i sin helhet att
vila över nyval. Då svenskarna ej ville lämna saken därhän,
framlade ministären Ingman några månader senare för lantdagen ett
förslag till särskild språkgrundlag, där de nämnda stadgandena ånyo
upptagits. Dirigerad av det ofördragsammaste nationalistpartiet,
agrarerna, förkastade lantdagens finska majoritet den 11 februari detta
lagförslag, på en enda — praktiskt betydelselös — paragraf när.
Följden blev dels den svenska säraktionen med en egen
representantförsamling, dels ett löfte av regeringen att i administrativ väg
tillmötesgå vissa svenska yrkanden (svenskt stift, svensk skolförvaltning, svenskt
län i Österbotten). Till den efter nyval sammanträdande lantdagen
överlämnade ministären Gastrén ett förslag till republikansk
regeringsform, där även nationalitetsparagraferna voro med, fortfarande i
rätt obestämd och föga förpliktande formulering. Då folktinget gärna
ville ha klart besked om regeringens avsikter och det syntes draga
ut på tiden med uppfyllandet av februarilöftena, framställde svenska
lantdagsgruppen en interpellation i nationalitetsfrågan, som efter långa
och brydsamma överläggningar inom regeringen besvarades den 27
maj. De svenska regeringsledamöterna hade stannat i minoritet i
»fråga om interpellationssvarets innehåll. Det blev svävande och
intetsägande och gav inga bestämda utfästelser att uppfylla den
Ingman-ska regeringens löften, varjämte — tydligen på yrkande av agrarerna,
som hoppades på stympning eller slopande av
regeringsformspropositionens språkparagrafer — inflikats en passus om att
regeringen skulle låta det bero vid lantdagens beslut i nationalitetsfrågan.
Svenskarna anmälde missnöje med svaret, och de svenska statsråden
inlämnade omedelbart sina avskedsansökningar. Under den fortsatta
behandlingen av regeringsformen erhöllo nationalitetsparagraferna en
27. Svensk Tidskrift 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
