Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 30. 9. 1919 - Antikstudiet och museerna - England och krigsutbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 389
förlade han Göteborgs högskolas latinundervisning till Rom, där en
nära två månader lång kurs vidtog med föreläsningar och
seminarieövningar. Det klassiska studiet behöver ovillkorligen organisatoriska
uppslag i den riktning som Fr. Poulsen detta år gjort. Så kan
undervisningen göras friare och rikare, liksom utan tvivel vårt
bildnings- och studentliv i gemen. Det kan ej nekas, att en viss
akademisk lokalpatriotism, naturligtvis underhjälpt av svårmötta
praktiska motigheter, ofta får draga komiskt snäva gränser.
En annan fråga tränger sig måhända än omedelbarare på
studenter, som för studiet av antik konst söka sig till Köpenhamn: vår
egen antik-museifråga. D:r Poulsen har ägnat Nationalmusei antiker
viktigt arbete — av honom föreligger den bästa handledning vid
studiet av dem, en uppsats i Tidskrift för konstvetenskap (Lund 1916).
Vid den här omtalade kursen kom Stockholmssamlingen ofta på tal,
och den spirituella egyptologiska föreläsarinnan — också anlitad för
nydaningsarbetet i Stockholm — gjorde bl. a. nog så talande
antydningar om den tidigare vården (== van vården) av Nationalmuseums
utmärkta egyptiska samling. Men som sagt, dessa häntydningar hade
ej behöfts för att göra vår svenska antiksamling och dess vård till
en dagens fråga bland deltagarne i kursen: saken måste vara aktuell
för var och en som intresserar sig för antikstudiet i Sverige. Under
de sista 40 åren ha de köpenhamnska museerna i deras nuvarande
omfattning skapats, kan man säga. Under samma tid ha i Sverige
blott enstaka, tillfälligt valda föremål — några visserligen av stort
värde — lagts till Gustaf Illis efter dåtida manér restaurerade
antiker. En svensk student har måst arbeta efter fotografier och
ofullständiga, oordnade samlingar. För visso kan mycket göras av den
svenska antiksamlingen. Redan nu har den tack vare museiledningens
ständiga och obegränsade tillmötesgående haft stor betydelse för
intresserade. Men — ett besök i Stockholms antiksal, ännu mer ett besök
i Glyptoteket i Köpenhamn gör detta särskilt klart — av avgörande
betydelse för hela studiet är det, att Richard Bergh och den
nuvarande intendenten verkligen ägnat samlingen intresse. Åtgärder ha
nu vidtagits för att rycka upp kollektionen ur det tillstånd av helt
enkelt gränslös vanvård, vari den, särskilt vassamlingen, på sista
tiden befunnit sig. Ivrigast måste man därvid önska, trots
svårigheterna, våga önska, att intresset ej behöver stanna vid vård och
nyordning, att det även må kunna få gälla planmässigt
fullständigande genom nyinköp. Här är i sanning en viktig kulturinsats att
göra, en insats med vidare räckvidd än till de studerande allena,
därom torde ingen tvivla, som gått genom Glyptoteket och betänkt
vad dess samlingar och arbetet bland dem, deras ordnande, deras
utforskning, betytt för Danmarks och — det må från Sverige
tacksamt erkännas — för vår svenska kultur.
Krigets utgång och det så utomordentligt
olikartade folkkynnet i de segrande och besegrade
huvudmakterna ha samverkat till, att medan »avslöjandena», beled-
England och
krigsutbrottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
