Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skulden till världskrigets utbrott. Av Anna Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ens ifall det skulle föra till en vapengång med Ryssland, eventuellt också med
Frankrike. Icke endast hade förhållandet mellan England och Tyskland
förbättrat sig så, att Tyskland icke längre ansåg sig behöva frukta ett direkt
fientligt ställningstagande från engelsk sida; framför allt vore England för
ögonblicket intet mindre än krigslystet och alls icke sinnat att krafsa kastanjerna
ur elden för Serbien eller i sista hand för Ryssland.»
Detta lämnar ingenting övrigt att önska i tydlighet.
Egentligen ha vi alltså här att göra med två krig: ett
österrikiskt krig mot Serbien med det rent politiska krigsmålet att
beröva Serbien varje framtida maktställning på Balkan, och ett
eventuellt preventivkrig mot Ryssland, möjligen också
Frankrike, där Tyskland även militärt skulle ingripa på Österrikes
sida. Uppsåtet mot Serbien framstår i en särskilt ful dager genom
sektionsrådet von Wiesners rapport av 13 juli, där han om
resultatet av de gjorda undersökningarna rörande attentatet skriver:
»Die Mitwissenschaft der serbischen Regierung an der Leitung des Attentats
oder dessen Vorbereitung und die Beistellung der Waffen sei durch nichts
erwiesen oder auch nur zu vermuten. Es bestünden vielmehr Anhaltspunkte, dies
als ausgeschlossen anzusehen.»
Ingen hållpunkt finnes dock för att detta omdöme någonsin
meddelats Tyskland.
Detta allt, som man förut på grund av starka indicier anat
och trott, men ej säkert vetat, måste väl nu anses aktmässigt
fastslaget, ja så säkert dokumenterat, att det bör räcka till icke
endast för dem, som vilja se, utan till och med för dem, som
allt fortfarande icke vilja.
En annan sak är, att de papper som finnas intagna i den
tyska vitboken och som behandla meningsutbyten mellan
Ryssland och Serbien samt mellan Ryssland och övriga
ententemakter under tiden från den österrikiska annexionen av Bosnien
och Herzegovina och fram till tiden strax före kriget, lyckas ge
så mycket belägg, som man över huvud brukar finna i sådana
dokument, för att den tyska övertygelsen, att Ryssland »insatt
tanken på ett europeiskt krig i sin politiska framtidskalkyl»,
hade åtskilligt för sig. Varje gång motsättningarna mellan
Öslerrike och Serbien tillspetsat sig har Ryssland visserligen tillrått
Serbien att förhålla sig lugnt och avvaktande samt avhålla sig
från alla provokationer, men samtidigt har det för att uppnå
detta icke sparat på löften och förespeglingar, att under en icke
alltför aflägsen framtid ett krig måste komma, då Serbien kunde
vänta att erhålla rikliga landvinningar. Likaså visa de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
