Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skulden till världskrigets utbrott. Replik av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 VERNER SÖDERBERG
akter. Sannolikt förekommo även där »splittrade viljor»
inom ledningen, och med full visshet kan man för Rysslands
del spåra ett bakom tsarens rygg arbetande krigsparti, som
också till sist fick sin vilja fram med den allmänna ryska
mobiliseringen som främsta medel. Det verkar egendomligt, när
fru Wicksell bagatelliserar och t. o. m. lovordar tillgripandet
av denna allmänna mobilisering, om vilken dock dess ryska
militära tillskyndare torde ha varit fullt övertygade, att den
gjorde världskriget oundvikligt. För bedömandet av deras andel
i skulden ha naturligtvis denna deras övertygelse avgörande
betydelse, alldeles oberoende av den svårlösta militärpolitiska
frågan, om Tyskland efter Rysslands och sin egen allmänna
mobilisering kunnat vila på hanen och i förening med andra
makter fullfölja medlingsförsöken till en lycklig och fredlig
utgång. För Tysklands ledande militärer tedde sig, på grund
av tvåfrontkrigets art och den Schlieffenska fälttågsplanen, krigets
påbörjande, så snart Ryssland mobiliserat, såsom något
oundvikligt, och det var för denna, riktiga eller oriktiga, militära
uppfattning, som Bethmann-Hollweg böjde sig, enligt egen förklaring
enär han fann det »omöjligt att motsätta sig den generals
fullständigt plausibla militära skäl, vilken var ansvarig
för de militära operationerna, i ett ögonblick då
landets existens uteslutande berodde av de militära
handlingarna» (Bethmann-Hollweg, Betrachtungen zum Weltkriege,
I, 156—57). Tsarens försäkringar »på hedersord» betydde i
detta sammanhang föga, enär denne stackare till »självhärskare»,
som Suchomlinovprocessen och de av Hoeninger framdragna
aktstyckena till fyllest visa, i fråga om de avgörande militära
åtgärderna av hänsynslösare män konsekvent fördes bakom
ljuset och i praktiken var tämligen maktlös. Personligen saknar
jag material och kompetens att bedöma, huruvida den ryska
allmänna mobiliseringen verkligen gjorde Rysslands krig med
Tyskland oundvikligt, men att såväl ryska som tyska militära
auktoriteter vid detta ödesdigra tillfälle hyste den meningen är
ett faktum, som ej kan ignoreras eller bagatelliseras vid
utmätandet av ansvaret för krigsutbrottet. Vad till sist angår
Englands önskan att sommaren 1914 undvika krig, så anser
jag oförbehållsamt den vara obestridlig, men kan å andra sidan
ej blunda för att Greys utväxling av »privatbrev» med Cambon
1912 faktiskt band England, så snart Frankrike till följd av sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
