Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 7. 11. 1919 - En ny Medeltid? - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 DAGENS FRÅGOR
ekonomisk skolning satt honom ur stånd att rätt värdesätta den
ekonomiska innebörden av å ena sidan den antika kulturens
undergång och å andra sidan dess av honom uppdragna moderna paralleler.
Därtill kommer, att de tendenser som nu behandlats redan till stor
del avlivats under folkets enhälliga jubel, varigenom faran av en ny
Medeltid åtskilligt minskats. Men å andra sidan råder samtidigt
i vida kretsar en stark ovilja mot prisbildningen samt därigenom
mot den fria marknaden, och det är knappast för mycket sagt, att
vår moderna kultur, liksom efter allt att döma framskriden kultur
över huvud taget, är omöjlig utan deras tillvaro. Ett hjärnspöke är
faran för en ny Medellid därför ganska säkert icke.
Den fredliga tid, som låg före industrialismens genombrott
hos oss, kan för många måhända blott hava det flyktiga
intresset, att krigsårens försakelser av åtskilliga förr okända
bekvämligheter kallat*till liv minnet av en gången tid. Man vet, att allting
i den gamla goda tiden var så annorlunda mot nu, och man måste
dock erkänna att grundegenskaperna trots allt ej kunna hava
väsentligen förändrat sig. Ett användbart mått för skillnaden i olika
avseenden fattas — helt naturligt förresten. Kan man mäta
förändringarna i seder och levnadssätt?
Den frågan inställer sig osökt, när man bläddrar i den mångsidiga
och innehållsrika volym, däri nyligen under d:r Karl Åmarks ledning
sammanförts material rörande de flesta grenar av näringslivet under
perioden från och med 1870-talet (Statistisk översikt av det
svenska näringslivet åren 1870 —1915, utgiven av Kungl,
kommerskollegium, Stockholm 1919).
Vad hade man förr i tiden att äta? Att livsmedelstillgången var
mindre då än nu följer av olikheten i folkmängd. Om vi gå tillbaka
till början av 1800-talet, förbrukades årligen av spannmål ungefär
650,000 ton. Denna siffra har sedermera vuxit i långt starkare
proportion än folkmängden; under de första femtio åren har den nästan
fördubblats, medan befolkningen växte med ungefär 50 %, och ända
in på 1900-talet har ökningen av brödfödan varit nästan lika rask.
Förbrukningen har under åren närmast före världskriget uppgått till
omkring 2,600,000 ton. Samtidigt ökades förbrukningen av kött, smör
och åtskilligt annat. Och huru många nya ätbara varor ha ej
tillkommit!
Men för att hålla sig till det dagliga brödet, d. v. s. spannmålen,
så måste man taga reda på, huru stora portioner, som årligen be*
stodos menige man, för att få en föreställning om, huru man hade
det förr. Vi kunna därvid nöja oss med tiden före ransoneringen
— att förändringar inträffat sedan är en annan historia. På de 40
åren dessförinnan ha brödransonerna i genomsnitt ökats så, att när
man år 1875 måste nöja sig med fyra brödbitar om dagen, kunde
man år 1915 utan svårighet få fem lika stora. Och kvaliteten
undergick därvid den rätt väsentliga skillnaden, att vetet mer än tredubblades
på rågens bekostnad. Av potatis höll man det förstnämnda året till
Förr
oeh nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
