Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 7. 11. 1919 - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£70 DAGENS FRÅGOR
Man gick enklare klädd. Svenska folket i dess helhet sliter ut
dubbelt så mycket bomullskläder, mer än dubbelt så mycket
yllekläder och nära fem gånger mera sidenkläder nu än på 70-talet. Eller
rättare, man slet då alls ej ut mindre, utan man kasserar nu kläderna,
i stället för att gå lappad eller trasig som förr. I stil härmed går
handskförbrukningen, som under samma tid fyrdubblats. Blott till
obetydlig del förklaras dylika företeelser av folkökningen.
Att tala om trafikmedel vore ett kapitel för sig, om det ej vore
för banalt. Lika onödigt vore det att närmare belysa de olika
ljuskällor, som ställa den gamla goda tiden alldeles i bakgrunden. Blott
några ord om såpa och tvål. På 70-talet nöjde man sig med något
över ett kilo såpa och något över ett hekto tvål om året, och detta
till både skurning och all slags tvätt. Nu reder man sig ej med
mindre än årligen 3.7 kilo såpa och nära ett kilo tvål. Hur bar
man sig åt? Här som ofta innehålla siffrorna en snara, i det att de
alls ej antj^da olikheten i förbrukning inom olika samhällsklasser.
Man tvärtom nästan suggereras att tro kvantiteten vara lika för alla.
I verkligheten voro tvål och såpa för stora lager en nästan okänd lyx,
medan de bättre ställda kanske förbrukade lika mycket som nu. Den
verkliga förändringen i det dagliga livet har åtminstone i många
hänseenden varit störst för de mindre bemedlade.
Men för det dagliga livet har dock bostaden avgörande betydelse.
Bodde man bättre eller sämre? Det beror på tycke och smak.
En bondgård har företräden för hälsa och hemtrevnad, som den
till städernas hyreskasärner inflyttade bondsonen måste sakna, trots
elektriskt ljus och andra bekvämligheter. En sådan inflyttning
till städerna hade redan på 70-talet förorsakat bostadsbrist, som
alltmera skärptes. På 90-talet hade utan tvivel en sänkning i
bostadsnivån inträtt — på många håll skildras bostadsförhållandena
såsom upprörande. Även om en förbättring sedan inträtt, ha den
äldre bostadstypens förlorade företräden ingalunda återvunnits, trots
teknikens framsteg och trots arbetarnes ökade köpkraft, som
säkerligen skulle sätta dem i stånd att bilda ett hem av helt annat slag
än för ett par årtionden sedan. Man kan blott konstatera, att deras
efterfrågan går i annan riktning. Som ett frågetecken, ganska svårt
att besvara, kvarstår, att den ofantligt ökade tillgången på allt vad
livet kan bjuda minst kommer till synes i bostadens beskaffenhet,
som man dock i sitt dagliga liv är mest beroende och mest tar
intryck av. En sjunkande uppskattning av själva personligheten visar
sig häri, till varning för all optimism.
När alltså livet i genomsnitt kan bjuda på ofantligt mycket mera
av alla slags förnödenheter nu än förr, kan som ett extra plus till
det hela ökningen i livslängd nämnas. Av allt det goda, som tiden
bjöd, fick man perioden 1861—70 njuta i genomsnitt 41,58 år och
perioden 40 år senare 55,77 år.
Om alla dessa siffror vore avgörande för värdet av ett
människoliv, skulle detta värde utan tvivel ha mångdubblats. Men förödelsen
av människoliv har tydligen i vår tid stigit efter normer, som trotsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
