Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 7. 11. 1919 - Oron i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 DAGENS FRÅGOR
Man gick ännu längre. Kommunikationerna mellan de olika
strejkcentra avbrötos. Strcjkledarna häktades och sattes i fängsligt förvar.
Striden tog sådana former, att man från arbetarhåll organiserade
egna kommunikationer och egen postföring med hjälp av
motorcyklar, och hela serier av reservledare för de olika strejkgrupperna
utsagos, så att även upprepade häktningsåtgärder icke skulle kunna
lamslå strejkledningen. På ett stort möte i Leeds yrkade de främste
närvarande arbetarledarna på sovjetinstitutionens införande, och en
rysk revolution i England skymtade för mångas blickar.
Om allt detta innehöll den engelska pressen, tack vare en sträng
censur icke ett ord, och intet kom till utlandets, allmänna
kännedom. Regeringen behöll emellertid övertaget, och strejken, som
tyckes ha inneburit åtskilligt av en psykologisk kris, avvecklades
under intrycket av de stora nederlagen 1917. En slags väpnad fred
ingicks mellan regeringen och de strejkande. I villkoren ingick
frigivande ulan straff för de fängslade strejkledarna. Men regeringen
hade styrka nog att slå ned ett par följande strejkförsök med hotet
om att pålägga de strejkande värnplikt.
Den här skildrade episoden är ej minst märkvärdig genom det
för vår tid till synes underbara i att kunskapen om densamma
kunde så helt och hållet undanhållas yttervärlden. Men å andra
sidan — i hur hög grad blev det ej in till sista stunden fördolt,
hur undergrävd den tyska motståndskraften var, ända till dess den
abnorma nervositeten över ett gammalt brev, härrörande från den
nyutnämnde rikskansleren prins Max, visade att någonting var
fullkomligt på tok i Tyskland.
Stå vi inför ett liknande förhållande i fråga om det inre tillstånd
i England, vilket nu framträtt i svårartade kriser, vilka efter
fredsslutet fortsatt de rörelser, som ovan skildrats? Det är mycket svårt
att bedöma, trots det att kunskapskällorna om läget nu åter flyta
klarare och rikligare än under kriget. Järnvägsstrejken bestod landet
med framgång, men till stor del tack vare det exceptionellt
gynnsamma läge, som krigets jättearv av autornobiltnifikmöjligheter
skapade. I kolgruvefrågan väger det mellan utveckling i laga ordning
genom parlamentets beslut och tvångsbeslut under en »direkt aktions»
våldshot mot samhället. Och vid sidan av alla dessa spörsmål verkar
inflytandet från det allt mer förvärrade tillståndet på Irland. Där
framträder i koncentrerad form det förhållande, som inledningsvis
påpekades, nämligen att de genom kriget undertryckta
orosanledningarna nu med fördubblad slyrka angripa den engelska
statskroppen. Mycket talar för alt »strejkfebern», »oron på arbetsmarknaden»
o. s. v. denna gång endast äro tillfälliga och yttre tecken på en
djupgående andlig revolution inom den engelska arbetarklassen,
vilken börjat för årtionden sedan och som kommer alt fortsätta, hur
än denna mera tillfälliga kris kommer att avlöpa. Består England
lyckligt en sådan kristid är emellertid redan detta en enastående
triumf för statlig kultur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
