Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 7. 11. 1919 - Det nya Östeuropas karta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 48*
element en hälsosam respekt. Men går man litet längre österut så
är det återigen slut med friden. Ungefär där den projekterade
polska gränsen går, börjar den stora förvirringens rike. Vem som
egentligen är herre i det stora, numera av eld och brand härjade
slättland, som utbreder sig emellan floderna Dniestr, Bug och Dniepr,
vet i själva verket ingen. I telegrammen från den polska fronten
kallas motståndarna i allmänhet bolsjeviker, och sannolikt är väl att
denna benämning åtminstone till en god del täcker det faktiska
förhållandet, men det finnes efter allt att döma inom Ukrainas och
Podoliens gränser vid sidan av de rent bol^jevikiska trupperna
åtskilliga andra mer eller mindre fast organiserade militära enheter,
vilka i många fall torde befinna sig i full aktion, med eller utan
direkt anledning. Det uppgives med anspråk på tillförlitlighet att
Ukrainas generalkommissarie — eller vad han rätteligen bör
kallas — Petljura icke längre äger någon auktoritet ens gent emot sina
egna landsmän. Visa av upprepade blodiga erfarenheter ha
bönderna på många håll slutit sig tillsammans i krigiska
lokalorganisationer, vilka helt enkelt vägra att erkänna någon som helst yttre
auktoritet och hälsa varje anryckande styrka, av vilket slag den än
må vara, med gevärs- och artillerield. Bönderna här ha återgått
till urtidens primitivaste förhållanden och identifiera liksom
under mänsklighetens barndomstider begreppen främling och fiende.
Vad Ukrainas och Podoliens bönder begära är endast att i lugn få
dela den jord, de rövat från de fördrivna godsägarna; för mera
vittgående politiskt-organisatoriskt arbete torde de föga intressera sig,
redan av det skäl att knappast en enda bland dem kan läsa och
skriva. Säkerligen äro de icke benägna att ulan strid släppa sitt
rov ur händerna, och man kan således med visshet förutsätta, att
ett eventuellt införande av statlig ordning därstädes kommer att
stöta på ytterst allvarliga svårigheter.
Vid Polens östgräns mot Ryssland ligga som vi veta polacker och
bolsjeviker i öppen fejd. De territoriella frågorna ha därför tills
vidare där fått vila. Emellertid kommer med förhållandenas
stabilisering i Ryssland, när något sådant en gång inträffar, frågan om
gränsregleringen mot detta land att bereda mycket stora svårigheter.
Avgörandet kommer med all säkerhet åtminstone i huvudsak att fattas efter
konfessionella grunder. Befolkningen i Vitryssland är delvis
romerskkatolsk, delvis ortodox, och som överallt i dessa trakter är det endast
prästen, resp. popen som kan läsa och skriva. Utan tvivel kommer
den romersk-katolska delen av befolkningen att söka samband med
Polen, under det att den ortodoxa strävar efter en återförening med
Ryssland. Men det är lätt att inse, att det måste bliva praktiskt
taget omöjligt att draga upp gränslinjerna så att alla lokala krav
här bliva tillfredsställda, och man kan sålunda, särskilt med hänsyn
till den enormt viktiga roll som den konfessionella frågan spelar för
den okunniga och outvecklade men fanatiskt religiösa befolkningen
i dessa trakter, med visshet förutsäga, att här för framtiden skapats
ett oroscentrum av ganska betänkligt slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
